SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAGATA raga3ta2, äv. 040, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. ragata, föra oväsen o. d., äv.: köra ut, sätta efter (Ihre DialLex. 138 (1766)); jfr d. dial. regat, n., bråk, oväsen, nor. dial. ragat, n., bortjagande; sannol. avledn. av RAGAT]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (driva omkring o.) föra oväsen. Ihre (1769).
Spoiler title
Spoiler content