SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAGAT, m.
Etymologi
[sv. dial. ragat, ragater, m., landstrykare, skojare, gårdfarihandlare som säljer (dåligt) småkram, trätgirig person; jfr ä. d. ragatekvinde, landstrykerska, nor. dial. ragat, n., bråkig, stojande person, samt nor. dial. ragater, m., lång räkel, lt. ragaat, n., storväxt, kraftig människa, ”koloss” o. d., regatt, lång räkel; av ovisst urspr. — Jfr RAGASSA, RAGASTA, RAGATA, sbst. o. v.]
(†) landstrykare l. skojare l. tattare o. d. Probsten klagade ther öfwer, at 2 ragater hafwa borgerskap här i staden (dvs. i Alingsås), som fara omkring i landet och aldrig låta förhöra sig uti theras Christendom. KulturbVg. 3: 148 (1704).
Ssgr (†): RAGATE-FÖLJE. [jfr sv. dial. ragatepack (Ihre DialLex. 138 (1766)), dåligt o. liderligt följe] skojarfölje, skojarpack; anträffat bl. ss. okvädinsord. En hustru Hiller, som påstås .. ha .. kallat paret Nordström ”ragatefölje”. 2Saml. 35: 62 (c. 1780).
-KONA, f. [jfr ä. d. ragatekvinde, landstrykerska] landstrykerska l. skojerska o. d.; anträffat bl. ss. okvädinsord. VRP 14/5 1739.
Spoiler title
Spoiler content