RAGE ra3ge2, sbst.1, l. RAGA ra3ga2, r. l. m.; best. -en resp. -an; pl. -ar.
Ordformer
(raga 1953 osv. ragar, pl. 1953 osv.)
Etymologi
[sv. dial. raga, r. l. m., lång, smal trädstam, förtorkat (högt o. smalt) träd; sannol. till samma rot som föreligger i RAGA, v.1]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) torrt l. tvinande träd; jfr RAKE, sbst.1 Lidman Tjärd. 60(1953). Vattensjuka ragar som .. står .. på Västerbottens myrar. Därs. 75.
