SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAGEL ra4gel, äv. rag4el, n.; best. -glet; pl. (i ssgn BENRAGEL, †) =.
Etymologi
[vbalsbst. till RAGLA]
1) (tillf.) motsv. RAGLA 1: raglande; tillstånd (särsk. av berusning) varunder man raglar. (Den berusade) Halvbasen behöll ännu sitt goda ragel. Johnson Nu 95 (1934). Dens. Se 142 (1936).
2) (†) motsv. RAGLA 2, konkret, om ngt som vacklar l. gungar l. är ostadigt o. d.; i ssgn BENRAGEL (se BENRANGEL).
3) [sv. dial. ragel, lång, skranglig person; sannol. elliptiskt för BENRAGEL] (†) benrangel; äv. bildl., om mager, utmärglad varelse l. gestalt (jfr BENRANGEL 3). Düben Boileau Sat. 18 (1722; bildl.). Meurman (1847).
Ssg (till 3; †; jfr ragla ssgr): RAGELS-SKINN. om mager, utmärglad kropp (som icke är annat än skinn o. ben). Düben Boileau Sat. 6 (1722).
Spoiler title
Spoiler content