SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAJPUT rajpɯ4t, äv. (numera mindre br.) RADJPUT radjpɯ4t, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(radj- 18831915. radsch- (radshj-) 18331866. raj- 1878 osv. raje- 1860)
Etymologi
[jfr t. radschput(e), eng. rajpoot, rajput, fr. rajputs, radjpoutes, pl.; av hindi rājpūt, av sanskr. rājaputráḥ, konungaättling, av rājā, furste, konung (se RAJA, sbst.1), o. putráḥ, son, ättling, sannol. till den ieur. rot som föreligger bl. a. i lat. puer, barn, pojke (jfr PUERIL)]
man tillhörande det folkskikt som numera utgör den besuttna överklassen i Rajputana (o. kringliggande områden) i Indien o. som furstedynastierna där i allm. tillhöra; i pl. äv. utan avs. på kön. Palmblad HbGeogr. 3: 611 (1833; i pl.). Konow Hind. 178 (1927; i sg.).
Ssgr: RAJPUT-DYNASTI. SvUppslB 22: 468 (1935).
-FURSTE. tillhörande en rajputdynasti. Palmblad HbGeogr. 3: 613 (1883).
-KONST. jfr konst 4. 3NF 14: 405 (1931).
-STAM. (mera tillf.) Palmblad HbGeogr. 3: 614 (1833). Rajan (i Chamba) är af rajputstam. 2NF 5: 31 (1905).
-STAT. indisk stat som behärskas av rajputer. Hildebrand Hellwald 2: 627 (1878).
Avledn.: RAJPUTISK, äv. RAJPUTSK, adj. (-putisk 1878 osv. -putsk 18891915) som tillhör l. behärskas av l. har avseende på rajputer(na). Rajputiska småriken. Hildebrand Hellwald 2: 622 (1878).
Spoiler title
Spoiler content