RAKHUS ra3k~hɯ2s, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. rakhus; förleden sannol. av sv. dial. rak, n., ngt som flyter på vattnet för vind o. våg, vågdrivet gods, drivgarnsfiske (jfr fsv. rak, vågdrivet gods, vrak), sannol. vbalsbst. till sv. dial. räka, driva (vind för våg), flyta på vattnet m. m. (se RÄKA, driva); efterleden är HUS (i bet. 1 l)]
(i vissa trakter, i sht förr) fisk. i starkt rinnande vatten byggt vrakfiske för fångst av nedgående fisk (särsk. laxöring), bestående av ett mot strömmen öppet kar med (botten o.) väggar av träspjälor l. plankor o. d., vrakhus. Ekman NorrlJakt 404 (1910; från Jämtl.). MörsilSockenkr. 2: 199 (1939; om ä. förh.).
