publicerad: 1956
RAKET rake4t, sbst.2, l. (numera bl. i Finl.) RAKETT, sbst.2, r. l. f. l. m. (Schroderus Commynes 17 (1624) osv.) ((†) n. Schroderus Commynes 17 (1624)); best. -en; pl. -er. Anm. Den i nedan anförda språkprov förekommande pl.-formen raquet är möjl. (tryck)fel för raqueters, pl. gen. Raquet, Swärmares, Brännares .. Sorterande. Grundell AnlArtill. 2: 27 (c. 1695).
Ordformer
(rachetter, pl. 1781. racket 1624—1855. racqvete- i ssg 1732 (: Racqvete-qvast). ragetter, pl. 1740. raket (-eet) c. 1635 osv. rakett 1800 osv. raquet 1710—1825. raquete 1734—c. 1770. raqueter (racqu-, raqv-), pl. 1667—1793. raquette 1904. raquetten, sg. best. 1685. raquetter (raqv-), pl. 1712—1832)
Etymologi
[jfr t. rakete, f., ä. t. racket, f. o. n., rachetlin, äv. rogeten, pl., eng. rocket, ä. eng. racket, ä. fr. roquet, roquette, raquette; sannol. av it. rocchetta, liten spinnkäpp, diminutivbildning till rocca, spinnkäpp, spinnrock (av det germ. ord som föreligger i ROCK, spinnrock m. m.); benämningen rocchetta för raket (som torde ha använts i ä. it.; jfr det från it. upptagna mlat. rocchetta, rocheta, raket, o. it. dial. rocheta, racheta, raket) beror sannol. på en rakets likhet med en spinnkäpp med ull på]
1) för olika ändamål använd projektil som består av en med en l. flera laddningar l. satser (ofta drivsats, sprängladdning o. en allt efter användningen skiftande försättning) fylld hylsa av papp l. metall o. d. jämte en därvid fäst träribba (raketstång) o. som vid antändning av drivsatsen (satsen av drivmedel) drives i väg genom luften gm reaktionskraften vid förbränningsgasernas utströmmande; äv. (o. i nyaste tid ofta) allmännare, om kropp (särsk. projektil, äv. luftfarkost) som framdrives enligt reaktionsprincipen o. som medför såväl bränsle som oxidationsmedel; särsk. dels om dylik projektil (av växlande konstruktion) använd (alltsedan medeltiden) ss. vapen för krigsbruk (i fråga om moderna förh. vanl. försedd med stabiliseringsorgan av fenor o. d. i st. f. raketstång), dels om dylik projektil använd för signalering l. ss. fyrvärkeripjäs (med drivsats l. försättning l. bådadera bestående av ämnen som vid antändning alstra ljusfenomen), dels om dylik projektil varmed lina överföres till nödställt fartyg o. d. Congreveska raketer (förr), ett slags (av den engelske generalen W. Congreve († 1828) först använda) brandraketer. Ibland the Britannier war en gemeen Karl, som för lust skul kunde slängia eld vp i wädret, medh besynnerligh Konst tilredd, den Frantzoserne kalla Racket. Schroderus Commynes 17 (1624; lat. texten: Galli vocant fusas). Signalen (till anfallet) skulle gifvas med raqueter. Richardson Krigsv. 3: 138 (1749). Ett fyrvärkerie där 500 Rachetter stiga i luften på en gong. CAEhrensvärd Brev 1: 44 (1781). Raketerna rusade ut över skutan, men folket därute hade ej krafter att taga den fina räddningslinan i riggen. Holmström LändStränd. 1: 31 (1913). Höjden .. till undersidan av molnen bestämmes ofta medelst pilotballonger och raketer. FlygMotBibl. 4: 177 (1935). TT 1943, Allm. s. 240 (om farkost). Raketen (till raketgeväret) är fenstabiliserad. 2SvUppslB 23: 817 (1952). — jfr ANKAR-, ASTEROID-, BRAND-, FRÖJD-, KRIGS-, LYS-, MÅN-, RYMD-, RÄDDNINGS-, SIGNAL-, SKOTT-, STJÄRN-, VÄTSKE-RAKET m. fl. — särsk.
a) i sådana uttr. som skicka l. sända l. släppa upp l. skjuta l. bränna av, äv. kasta, i sht förr äv. kasta upp l. uppkasta en raket l. raketer, låta en raket osv. skjuta upp i l. i väg genom luften gm (slungning efter) antändning av drivsatsen l. gm utskjutning från raketapparat o. d.; särsk. i fråga om raket använd för signalering l. ss. fyrvärkeripjäs o. d. Så skute the aff raqueter här uppå Wittembergz torgh at elden han liuste under himmelen. Bolinus Dagb. 30 (1667). Fienden (lät) .. utj shymningen upkasta racketer. KKD 3: 195 (1711). At Gossar .. på Isarna omkring Staden .. kastat Raquetter och Svärmare. PH 7: 5644 (1763). Skicka upp en raket. Weste (1807). Konow (1887: kasta upp). Der släppte Otto upp en raket. Hedenstierna FruW 49 (1890). Östergren (1935: Bränna av).
b) (†) i pl., i kraftuttryck (använda av militärer); jfr BOMB 1 a, GRANAT, sbst.3 slutet, KANON, sbst.3 1 b. ”Men hvad, millioner raketer! skall ni med den der gamla ryttarpistolen!” ropade öfversten. Blanche Bild. 1: 87 (1863). Därs. 89.
c) i jämförelser (oftast med tanke på raket använd ss. fyrvärkeripjäs); särsk. i uttr. som ange att ngn l. ngt far l. flyger l. rusar upp l. i väg o. d. utomordentligt hastigt samt i bildl. anv. härav; särsk. (i sht ngt vard.) i uttr. som en raket; jfr BLIXT 1 a α α', KANON, sbst.3 1 c α, PIL, sbst.1 1 a slutet. Spegel GW 67 (1685). (I juli 1779) steg Hr Liedner upp på vår Hofparnass som en Raket. 2Saml. 3: 38 (1779). Gå up som en raquet, och falla ned som en styfkjortel. Rhodin Ordspr. 57 (1807). Haren i väg som en raket. Sparre Alfåg. 86 (1916).
d) oeg. l. mer l. mindre bildl.
α) om föremål som till utseende (o. funktion) mer l. mindre påminner om en raket (i ovan under huvudmomentet angiven bet.); särsk. om en till utseendet om en rymdraket påminnande, med sittplatser försedd, på nöjesfält o. d. förekommande apparat som vid begagnandet sättes i hastigt roterande rörelse på en rund bana, månraket. Högberg Fåg. 36 (1912; om stubintråd använd för åstadkommande av fyrvärkeriliknande effekter). NDag(A) 1938, nr 113, s. 1 (på nöjesfält). särsk. [efter motsv. anv. i t.] (†) bärgv. om anordning för tändning av sprängskott, bestående av vass- l. pappersrör vari krut anbragts; anträffat bl. i ssgn RAKET-ANTÄNDNING.
β) (i sht i vitter stil, numera bl. mera tillf.) om ngt mer l. mindre abstrakt (vanl. med tanke på raket använd ss. fyrvärkeripjäs); särsk. om gnistrande kvickhet o. d.; stundom äv. om person (med tanke på hans andliga utrustning). Triewald Lärespån 50 (1710). Vår Pojke .. är .. icke dum, men inte något sprakgeni eller rakett som brinner ut i hylsan. AnderssonBrevväxl. 1: 361 (1857). Med oberäknelig snabbhet uppsände .. den Tegnérska qvickheten sina raketer. Wirsén i 3SAH 11: 226 (1896).
2) (ny anv.) om motor (anordning för uträttande av mekaniskt arbete) av det slag som framdriver en raket (i bet. 1), raketmotor; särsk. om sådan motor använd för framdrivning av fortskaffningsmedel (särsk. flygplan). Raketsläde med 18 raketer, som avbrändes i fem serier med 1 1/2 sekunds mellanrum. Östergren (cit. fr. 1929). Japanerna byggde under 2:a världskriget självmordsflygplanet ”Jinrai” (Blixtnedslaget), vilket framdrevs med raketer. 2SvUppslB 23: 813 (1952). — jfr VÄTSKE-RAKET m. fl.
Ssgr (i allm. till 1): (1, 2) RAKET-ANORDNING ~020. (i sht i fackspr.) konkret: anordning (se d. o. 1 a δ slutet) som utgöres av l. drives av raket(er). Ahlgren Atomkrig 13 (1946). —
(1 d α slutet) -ANTÄNDNING. (†) bärgv. antändning av sprängskott medelst ”raket” (se raket, sbst.2 1 d α slutet). JernkA 1873, s. 138 (om tyska förh.). —
-APPARAT. [jfr d. raketapparat, t. raketenapparat, eng. rocket apparatus] (i sht i fackspr.) apparat (stativ med tillbehör) för utskjutning av raketer avsedda att överföra en lina till en mottagare (vanl. till ett fartyg i nöd); ngn gg äv. om sådan raket (jfr räddnings-raket). TSjöv. 1852, s. 65 (om danska förh.). Därs. 1855, s. 73. VFl. 1916, s. 160 (om raketer). SvUppslB 17: 448 (1933). —
-ARTILLERI. [jfr t. raketenartillerie] mil. artilleri bestående av l. utrustat med raketvapen. KrigVAT 1855, s. 512 (om tyska förh.). —
-AUTOMAT. mil. raketställ till artillerivapen, bestående av ett magasin från vilket raketerna matas in på en styrskena. 2SvUppslB 23: 818 (1952). —
-BANA, r. l. f.
-BATTERI. [jfr t. raketenbatterie, eng. rocket battery (båda i bet. 1)]
1) mil. till 1, motsv. batteri (1, 2 o.) 3; jfr -artilleri. En Officer af det Engelska Raket batteriet. 2MoB 1: 108 (1813).
2) (i fackspr.) till 2: batteri (se d. o. 5 a) av raketmotorer l. rakettuber. TT 1943, Allm. s. 240. —
-BEFÄLHAVARE. (†) om chef för raketbatteri (se d. o. 1). Wingård Minn. 12: 25 (1850; om engelska förh.). —
(2) -BIL. [jfr t. raketenauto] (hittills bl. försöksvis prövad) raketdriven bil. TurÅ 1929, s. 19. —
-BLOMMA, r. l. f. [jfr d. raketblomst] (mindre br.) bot. om olika (i Afrika vilt växande, i vårt land stundom ss. prydnadsväxter odlade) arter av släktet Kniphofia Mönch, vilkas axlika, av en grov stängel uppburna blomklasar påminna om en raket med dess raketstång, fackellilja. 2SvUppslB (1952). —
(1, 2) -BOMB. [jfr t. raketenbombe, eng. rocket-bomb] mil. flygbomb framdriven enligt raketprincipen, flygplansraket. 3NF 23: 543 (1937). —
-BOTTEN. (numera bl. tillf.) på olika sätt utformad, genombruten skiva (av järnplåt) utgörande botten (den mitt emot spetsen befintliga delen) av en raket(hylsa). KrigVAH 1827, s. 49 (på krigsraket). —
-BUKETT. [jfr fr. bouquet (de fusées)] fyrvärk. = -bägare. Edholm SeklSlut 175 (1881). Lundell (1893). —
-BÅT. [jfr eng. rocket boat] sjömil. fartyg utrustat med raketvapen; i fråga om moderna förh. om landstigningsbåt bestyckad med artilleripjäser för raketer. KrigVAT 1849, s. 201. 2SvUppslB (1952). —
-BÄGARE. fyrvärk. knippe (uppstigande) raketer; jfr bägare 2 slutet o. -bukett. SvTyHlex. (1851). Hammar (1936). —
(2) -DRIFT. [jfr t. raketenantrieb, eng. rocket propulsion] (i fackspr.) jfr drift 14 a. Förslagen att införa raketdrift på flygplan. TT 1943, Allm. s. 240. —
(1, 2) -DRIVSATS~02, äv. ~20. [jfr t. raketentreibsatz] (i fackspr.) drivsats (dvs. sats av drivmedel) i raket. TySvOrdb. 1873 (1932). —
-ELD. [jfr t. raketenfeuer, eng. rocket fire] eld varigm drivsatsen (satsen av drivmedel) brinner upp i en raket (förr äv. övergående i bet.: raket); äv. (o. numera nästan bl., mil.) om eldgivning l. skjutning med raketer (jfr eld 9 b). Det ystra, sjelfsvåldiga umgängesskämtet är at likna vid en Raquet-eld. Kellgren (SVS) 5: 416 (1791). Berzelius ÅrsbVetA 1821, s. 60. KrigVAT 1849, s. 200 (om eldgivning). —
-EXERCIS. mil. övning i handhavande av o. skjutning med raketer; jfr exercis 2. KrigVAT 1838, s. 362 (om ryska förh.). —
-FART. jfr fart 7, 8; särsk. i uttr. med raketfart, ofta hyperboliskt: utomordentligt hastigt o. d. (Hunden) flydde med raketfart hem. Berg Lab. 155 (1933). —
(1, 2) -FORDON~02 l. ~20. särsk. mil. till 1: fordon med därpå monterat raketställ med tillbehör (jfr kanon-fordon); i fråga om moderna förh. om fordon varpå raketer forslas. KrigVAH 1827, s. 52 (om utländska förh.). —
(1, 2) -FÄRD. färd med raketdriven luftfarkost; äv. allmännare: färd med raketfart. Prof. Picard förutspådde .., att interplanetariska raketfärder (i framtiden) skulle bli en vardaglig företeelse. Östergren (cit. fr. 1933). Dens. (1935; allmännare). —
-GEVÄR. mil. rekylfritt gevär för avskjutning av raketer (vanl. använt ss. pansarvärnsvapen). DN(B) 1948, nr 301, s. 1. —
-HYLSA. till raket hörande hylsa vari drivsats (jämte sprängladdning o. försättning) är anbragt. Möller (1790). —
-HÖLSTER. (förr) mil. hölster för förvaring av krigsraketer. KrigVAH 1827, s. 63 (om engelska förh.). —
-KANON. mil. kanon för avskjutning av raketer; jfr -pjäs samt -ställ. NF 13: 681 (1889). TT 1944, s. 914. —
-KAPPA, r. l. f. [jfr t. raketenkappe] fyrvärk. kägelformigt lock på rakethylsa som är försedd med försättning för åstadkommande av guldrägn, stjärnor o. d. Schulthess (1885). —
-KASTNING. uppsändande av raketer gm (slungning efter) antändning av drivsatsen l. gm utskjutning från raketapparat o. d.; jfr raket, sbst.2 1 a. Andersson Verldsoms. 3: 320 (1854). —
-KISTA. [jfr fr. caisse de fusées] fyrvärk. kista l. låda med däri anbragt gallervärk av trä vari en större mängd raketer (uppställas l.) äro uppställda för samtidig avbränning; ofta i utvidgad anv.: större mängd raketer som (äro avsedda att) avbrännas samtidigt; äv. bildl. JournLTh. 1811, s. 56. Essén KessSthm 17 (1916; bildl.). Min .. mycket impulsive värd — han kunde ibland vara som eld i en raketkista — föreslog genast att (osv.). Engström Hemsp. 68 (1921). 2SvUppslB 23: 809 (1952). —
-KLUBBA, r. l. f. (i fackspr., numera bl. tillf.) klubba varmed raketsats packas i rakethylsa. ReglVirkeslefv. 1825, § 89. —
-KNUT. (i fackspr.) knut (se knut, sbst.1 1) bestående av två halvslag (o. använd bl. a. vid strypning av rakethylsor). Öhrvall Knut. 34 (1908). —
-KVAST. om knippe av strålar l. gnistor från en (uppstigande) raket vid fyrvärkeri l. signalering o. d. Kolmodin QvSp. 1: 591 (1732). SvD(A) 1929, nr 251, s. 8. —
-KÅR. [jfr d. raketkorps] (förr) mil. kår (se kår, sbst.3 2 b) utbildad för att handhava o. utrustad med krigsraketer; i fråga om sv. förh. om dylik kår som inrättades gm kungligt brev 28/12 1832 o. som 1845 ombildades till fyrvärkarkår. KrigVAH 1832, s. 32 (om danska förh.). Alm BlVap. 276 (1932; om ä. sv. förh.). —
-LABORATORIUM. (numera bl. tillf.) mil. laboratorium för tillvärkning av (o. försök med) krigsraketer. Thomée IllSv. 73 (1866). —
-LAVETT. (numera bl. tillf.) mil. lavett till raketställ. KrigVAH 1827, s. 53 (om utländska förh.). —
-LIK, adj. lik en raket(s); särsk. med tanke på en rakets hastighet. JournLTh. 1809, nr 73, s. 1. Walesadvokaten Lloyd Georges raketlika uppstigande. Silberer EngStatsm. 22 (1917). —
-LINA. [jfr d. raketline, t. raketenleine, eng. rocket-line] särsk. (i sht i fackspr.): lina avsedd att av raket överföras till en mottagare (vanl. till ett fartyg i nöd). TSjöv. 1852, s. 68 (om danska förh.). SvD(B) 1949, nr 283, s. 13.
-LIV. (i fackspr.) om längsgående urborr. ning i raketsatsens centrum till vilken elden vid raketens antändning ledes. Klint (1906). —
(1, 2) -MASKIN. särsk. (förr) mil. till 1, om maskin för avskjutning av krigsraketer. KrigVAT 1903, s. 531 (om förh. 1814). —
(jfr 2) -MOTOR. [jfr t. raketenmotor, eng. rocket motor] (i fackspr.) motor (anordning för uträttande av mekaniskt arbete) vars värkan bygger på reaktionsprincipen o. som medför såväl bränsle som oxidationsmedel (särsk. använd för framdrivning av projektiler l. flygplan o. d.). Östergren (cit. fr. 1929). —
-MÖRSARE. [jfr eng. rocket-mortar] (i fackspr., numera knappast br.) mörsare (se d. o. 2) för avskjutning av räddningsraketer. Smith (1917). —
-NÅL. (i fackspr.) smal stålten som skjuter upp från det underlag varpå en rakethylsa fästes vid ifyllning av raketsatsen o. som åstadkommer hålrummet (urborrningen) i raketsatsens centrum. AHB 66: 25 (1871). —
-ORGEL. mil. (om en orgel påminnande) raketställ med ett flertal styrrör. ArtillT 1947, s. 188 (om utländska förh.). —
-PIL. (om ä. förh.) brandpil som framdrevs gm förbränning av drivsatsen i en vid pilen fäst rakethylsa. Holmberg Artill. 2: 96 (1882; om medeltida kinesiska förh.). —
-POST. [jfr t. raketenpost] (om utländska förh.) postinrättning varvid post transporteras medelst raketer. Östergren (cit. fr. 1933; om österrikiska förh.). —
-PRINCIP(EN). [jfr t. raketenprinzip, eng. rocket principle] (i fackspr.) om princip(en) för raketmotorers värkningssätt. TT 1944, s. 914. —
(1, 2) -ROBOT. (mera tillf.) robot(vapen) utgörande en raket l. driven av raketmotor(er). SDS 1944, nr 163, s. 10. —
-RÖR. [jfr t. raketenrohr] mil. rör varigenom raket avskjutes o. som ger raketen dess inriktning; särsk.: styrrör i raketställ. KrigVAT 1834, s. 319. Björkman (1889; i raketställ). Ahlgren Atomkrig 30 (1946; på flygplan). —
-SATS. [jfr t. raketensatz] (i sht i fackspr.) (blandning av explosiva ämnen, använd l. avsedd att användas ss.) fyllning (särsk. drivmedel) i raket(hylsa); jfr -drivsats. SvTyHlex. (1851). KrigVAT 1853, s. 81 (i ett slags brandkulor). TT 1945, s. 301. —
-SERVIS. (i fackspr.) personal (servismanskap) för skötsel av raketkanon l. för handhavande av raketer för sjöräddning l. signalering o. d. Gynther 5: 56 (1858; efter handl. fr. 1855). —
(2) -SLÄDE. raketdriven släde. Östergren 5: 509 (cit. fr. 1929). SDS 1954, nr 154, s. 5 (om amerikanska förh.). —
-SONDERING. (i fackspr.) undersökning av atmosfärens tillstånd medelst raket(er) som medför(a) instrument för olika slag av mätningar. 2SvUppslB (1952). —
(2) -START. (i sht i fackspr.) start (särsk.: flygplans start) med hjälp av raketmotor(er). TT 1944, s. 915. —
-STATION. [jfr d. raketstation, eng. rocket station] särsk. (i sht i fackspr., numera bl. mera tillf.): sjöräddningsstation utrustad med raketapparat. TSjöv. 1852, s. 68 (om danska förh.). 2NF 37: 177 (1924). —
(2) -STEG. (i fackspr.) om var särskild av flera för framdrivning av en kropp (projektil l. luftfarkost) använda raketmotorer som värka i tidsföljd efter varandra (så att en raketmotor börjar fungera, då en annans värkningstid är till ända). 2SvUppslB 23: 811 (1952). —
-STICKA, r. l. f. [jfr t. raketenstecken, eng. rocket stick] (föga br.) = -stång. Wikforss 2: 360 (1804). Heinrich (1828). —
-STIGA. (†) stiga som en raket. En Terasse där Hellsingborgs vattnet Raqvettsteg i en vattenkonst. CAEhrensvärd Brev 2: 305 (1799). —
-STJÄRT. (i fackspr., föga br.) vid räddningsraket fastgjord kedja vid vilken raketlinan fästes. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-STOCK. [jfr t. raketenstock] (†) redskap bestående av en urholkad träkubb vari rakethylsan anbringades, då den fylldes. Möller 2: 644 (1785). Weste (1807). Dalin (1855). —
-STRUT. (†) fyrvärk. strutformig tillsats till rakethylsa, använd för inneslutande av större försättningar. AHB 66: 86 (1871). —
-STYCKE. (†) mil. raketkanon; anträffat bl. om utländska förh. KrigVAT 1852, s. 716. Därs. 1853, s. 274. —
-STÅNG. [jfr t. raketenstange] träribba l. trästång fäst (l. avsedd att fästas) vid rakethylsa för att tjäna ss. styrmedel vid raketens gång genom luften; jfr -käpp, -skaft, -spö, -stake, -stav, -sticka. Loenbom Stenbock 1: 91 (1757). —
-STÄLL. [jfr t. raketengestell] ställ (i sin enklaste form bestående av en träklyka o. d.) vari raket anbringas vid avbränningen; ofta (särsk. i fråga om krigsraketer) om sådant ställ av mera komplicerad konstruktion, omfattande styrrör l. styrskena (styrskenor) o. lavett o. d.; jfr -automat, -galge, -orgel, -stativ, -ställning. NF 13: 680 (1889). 2SvUppslB 23: 818 (1952). —
-SYSTEM. [jfr eng. rocket system (i bet. 1)]
1) (i fackspr., i sht mil., numera knappast br.) om rakethylsa o. raketstång sammantagna, betraktade ss. en sammansatt kropp; äv. abstraktare, om (l. med tanke på) sättet för raketstångens fästande vid hylsan. KrigVAH 1827, s. 48. Holmberg Artill. 3: 252 (1883; abstraktare).
2) (mera tillf.) mil. allmännare, om det system för rekylfria vapen som kommer till användning vid avskjutning av raketer. ArtillT 1947, s. 135. —
(2) -TUB. (i fackspr.) tub l. rör inneslutande en raketmotor (för framdrivning av flygplan o. d.). 2SvUppslB 23: 813 (1952). —
-VAGN. [jfr t. raketenwagen, eng. rocket carriage (båda i bet. 1)]
1) (förr) mil. till 1: (fyrhjulig) vagn med därpå monterat raketställ med tillbehör; jfr -fordon. LdVBl. 1836, nr 26, s. 1.
2) (mera tillf.) till 2: raketdriven vagn (som går på skenor). SvD(A) 1928, nr 170, s. 12 (i fråga om försök utfört i Tyskland). —
-VAPEN. [jfr t. raketenwaffe] mil. eldvapen för utskjutning av raketer; äv.: raketprojektil använd ss. vapen. TT 1944, s. 914. Radiostyrda raketvapen. SvD(B) 1946, nr 233, s. 4. 2SvUppslB (1952; om eldvapen).
Avledn.: RAKETIST, m. (†) till 1: krigsman som tillhör förband med raketvapen. KrigVAH 1827, s. 63 (om engelska förh.).
Spoiler title
Spoiler content