RAMM ram4, sbst.6, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. ramm, m., fuktig äng, kärraktig kant omkring torvmosse; liksom RAMME ytterst till RÅ, adj.]
(dels bygdemålsfärgat i vissa trakter, dels i fackspr., mindre br.) Ramm .. (dvs.) äldre benämning på den framskjutande fastmarken runt en mosse utanför laggen. Användes även någon gång felaktigt för själva laggen. 2SvUppslB (1952).
