SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAMMA ram3a2, v.5, äv. RAMA ra3ma2, v.7 -ade. vbalsbst. -ANDE, RAMNING.
Ordformer
(rama 18711939. ramma 1838 osv.)
Etymologi
[jfr motsv. anv. av eng. ram; eg. identiskt med RAMMA, v.4 (jfr RAMM, sbst.5 3)]
metall. o. tekn. (medelst ramm) tillreda smältrummet i en metallurgisk ugn o. d. gm inpackning av eldfast massa; stampa till l. förtäta formmassan i en gjutform; vanl. tr. (dels med avs. på massan, dels med avs. på ugnen l. gjutformen l. modellen, stundom äv. håligheten efter modellen o. d.): inramma (se d. o. 1, 2). JernkA 1844, 1: 296. (Massan) rammas omkring nedsatta trädmodeller. Johansson Noraskog 2: 372 (i handl. fr. 1850). (Halva pipan) rammades .. med massa. Därs. 373. Härden (i stålgjuteriet) var rammad af .. qvartssand. JernkA 1891, s. 15. Därs. 1899, s. 117 (med avs. på hål). Rammning sker ant(ingen) för hand med en ramm .., med hjälp av tryckluftdrivet verktyg el(ler) helt maskinellt. 2SvUppslB (1952). — jfr IN-RAMMA samt UGNS-RAMNING. — särsk. ss. vbalsbst. ramning, konkret: rammad eldfast massa (för ugn l. gjutform l. dyl.). JernkA 1874, s. 95. Härdbotten af tegel och ramning. TT 1897, K. s. 10.
Särsk. förb. (metall. o. tekn.): RAMMA UPP10 4. (numera mindre br.) vid gjutning: packa (sand) runt modellen, ramma; äv. abs. Almroth Karmarsch 91 (1838). Dalin (1855). jfr uppramma.
Ssgr (metall. o. tekn.): RAMNINGS-ARBETE~020, sbst.2 HufvudkatalSonesson 1920, 2: 184.
-MASSA. rammad eldfast massa (i smältugn). JernkA 1881, s. 295.
Spoiler title
Spoiler content