publicerad: 2011
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
UPP-MÄTA, -ning (se d. o.); -are (se avledn.) [fsv. upmäta]
1) till 10: mäta (ngt) (till längd, yta, storlek, mängd, styrka o. d.) (jfr mäta upp 1); särsk. (i sht förr): fastställa (ett måtts) storlek gm mätning. CivInstr. 14 (1547). Den fångade färska Sillen infördes ifrån båten .. med skjufkärror, som voro af Justeraren uppmätte till 80 kannor och krönte. VetAH 1817, s. 39. Belysningen på 75 cm avstånd från en lampa uppmättes med en luxmeter. Bergholm Fys. 4: 50 (1957). jfr o-uppmätt.
2) till 12 b: gm mätning avskilja l. iordningställa visst mått av (ngt); jfr mäta upp 2. PH 1: 589 (1724). Alla ingredienser (till degen) skall vara noggrant uppmätta eller uppvägda och förberedda. StKokb. 31 (1940).
3) oeg. l. bildl.; särsk.: (söka) bestämma l. beräkna omfattningen l. värdet o. d. av (ngt), uppskatta, värdera; äv. med saksubj. (Det är) af största practiska vigt .. at hela vidden af .. den rena practiska förnuftsförmögenheten upmätes och bestämmes. Boëthius Kant 36 (1797). Omfattningen af detta inflytande (från den romerska kyrkan) är det för oss svårt att uppmäta, men den kan knappast öfverskattas. Schwartz Tegnér 62 (1903).
Avledn. (till -mäta 1, 2): uppmätare, m.//ig. person som (yrkesmässigt) sysslar med uppmätning. Agardh o. Ljungberg II. 1: 66 (1854).
uppmätbar. jfr mätbar. Om E vore uppmätt till 120 volt, så vore .. den uppmätbara spänningen vid kondensatorn 19 000 volt. TT 1900, M. s. 8. —
-MÄTNING. [till -mäta o. mäta upp] till -mäta 1, 2, om handlingen l. verksamheten att mäta upp ngt; äv. konkret, om gm mätning framställd bild o. d.; äv. oeg. l. bildl. (jfr -mäta 3). Ingen må någon .. ifrån landet inkommande Spannemål .. försälja .. förr än den .. är blefwen först til upmätning upförd. PH 2: 1258 (1735). Hedin Ludv14Tid. 15 (1895; oeg.). De här bifogade uppmätningarne äro samtliga skisserade i ”Iron Gallery” och utgöra några små prof på, hvad samlingen innehåller. TT 1896, Byggn. s. 126. jfr planimeter-uppmätning.
-ritning. om handlingen att gm mätning framställa skalenlig ritning av ngt (särsk. byggnadsverk o. d.) (äv. ss. läroämne); i sht konkret, om på sådant sätt framställd ritning. Bifogade uppmätningsritningar öfver kyrkan. TT 1879, s. 46. Övningar i uppmätningsritning. Thurell VårdTrähus 6 (1975).
(10) -MÖBLERA, -ing. fullständigt möblera (ett rum l. en lokal o. d.), möblera upp; numera nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing. Nu är ni i et vackert och varmt rum! i ert fordna rum, helt opmöbleradt! Envallsson Julaft. 63 (1801). Han gillar den nya uppmöbleringen (av slottet) som siktar till att efterlikna 1675 års miljö. DN 13/1 2002, Res. s. 3. —
(10 b) -MÖKA, -ning. (†) mjuka upp (ngt hårt l. styvt o. d.); äv. bildl.; jfr möka, v.2, o. -mjuka. Tu vpmöker henne (dvs. jorden) med regn och welsignar hennes wext. LPetri Psalt. 65: 11 (1560). Isogæus Segersk. 299 (c. 1700; bildl.). Tholander Ordl. (1872). —
(1 c) -NAJA, -ning. (numera mindre br.) sätta l. hänga upp o. naja fast (ngt); jfr naja upp. (Utöver tilldelningen) bör hvarje man vara försedd med tilräckligt antal knyttels (dvs. stump av kabelgarn), til 5 klädesplaggs upnajande, hvilka vid klädes-mönstring förevisas. KrigVAT 1835, s. 279. SAOL (1986). —
(1, 12) -NAPPA. [fsv. upnappa] (†) plocka upp (ngt) (jfr nappa upp 3); äv.: repa upp (tyg o. d.) (jfr nappa upp 2). FrSmål. 39 (1893). Liksom till mellanmål uppnappar .. (björnen) fjällemmelns myllrande afföda. Hemberg Kola 22 (1902). —
(1 a, 4 b) -NED l. -NER, förr äv. -NEDER, adv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) uppochned (se d. o. 1); särsk. i uttr. vända uppned på ngt, vända ngt uppochned; äv. närmande sig anv. ss. adj.; äv. bildl.; jfr -ochned. Messenius Disa F 1 b (1611). Då mullen kan vara bortförd och vänd uppnid på, stenarna i muren bortförda .. så (osv.). Eneman Resa 2: 199 (1712). En betäckt digel, hvilken ställes upned på elden i fem eller sex timmar. Miniatursk. 97 (1784). Så vill man, at .. (riksrättens) Ledamöter ej må sakna .. sjelfständigheten. Om sådant kallas ”at vända upned på allt”; då måste allt förut vara så upned, at tidens anda, som vill göra vändningen, ej kan hafva särdeles orätt. SC 1: 45 (1820). Högberg Storf. 156 (1915). —
(1 a) -NED- l. -NEDER-VÄNDA, -ning. (äv. skrivet ss. tre ord) (†) vända (ngt) uppochned; ställa på huvudet; i sht bildl.; särsk. ss. vbalsbst. -ning o. i p. pf. (se slutet); jfr -ochnedvända. Möller (1745). De grekiska kyrko-tonarterna .. äro .. en ren uppnedvändning af allt hvad harmoni heter. Fröberg Harm. 35 (1878). särsk. (med anslutning till upp 4 b) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: uppochnedvänd; ofta bildl. Een hwijt Delphin upnederwändt, och medh een Ring i Munnen på rödh och halffgool Biälcke .. (betecknar) Hydrunt. Rålamb 4: 89 (1690). Det sägs att Napoleon .. sjelf .. begärt att få sätta sig ned på Corsica. – Verlden är uppnedvänd. Geijer Brev 176 (1814). Fornv. 1930, s. 290. —
(9) -NEGOCIATION l. -NEGOTIATION. (†) upphandling (av ngt), särsk.: upplåning (av penningmedel); äv. konkretare. Arméens och Flottans utredning Annis 1665 och 66 samt .. desz underhåld .. är också til en god del orsak .. til .. de notable upnegotiationer, som .. hawa måst göras. HC11H 10: 103 (1668). Axelson K12Tid 114 (1888). —
(9) -NEGOCIERA l. -NEGOTIERA, -ing.
1) (numera mindre br.) upphandla (ngt), köpa; förr äv. i uttr. uppnegociera sig ngt, skaffa sig ngt. (Frågades) Om och dedt capital .. är stort nogh till att opnegotiera före all koppar från Novembri till Majum. RP 6: 17 (1636). Wisa Personer hafwa för wahl acten i Bexheda med låckan- och tubbande .. uppnegotierat sig röster på första ProfPredikanten. VDAkt. 1751, nr 222. Östergren (1964).
2) (i sht i fackspr.) (ss. mellanhand) gm förhandling ordna l. anskaffa (lån); upplåna (pengar). Att en summa penningar .. måtte upnegotieras, hvarom Cammar Colleg. och är tillskrijfvet. RP 17: 31 (1657). Han hade såsom delegerad från finska statsvärket uppnegocierat dess flesta utländska lån. FinBiogrHb. 695 (1897). —
(1 (e), 9) -NIMMA, -ing. [jfr mlt. upnemen, t. aufnehmen] (†) ta upp l. införskaffa (ngt); ss. vbalsbst. -ing särsk. om återupprättande av en stad (på annan ort). Hafver jag och Duwaldh opnummit på crediit, så myckit möyeligit hafver varidt. OxBr. 9: 417 (1629). Resolverades .. att effter (Huvudnäs) är en läglig ort och för situs skul kan merkeligen tiäna till Brette stadz upnemming och fortsättielsse. RP 8: 523 (1641). —
(8) -NOSA. särsk. bildl.: snoka reda på (ngn l. ngt); i sht i p. pf. Topelius Planet. 2: 182 (1889). —
(4 b) -NOSIG.
1) (numera bl. tillf.) som har nos l. spets l. tipp som pekar uppåt. Jag .. bar slokhatt på hufvudet och uppnosiga norrbottenspjäksor på fötterna. TurÅ 1900, s. 221.
2) i bildl. anv. (med anslutning till upp 1 h γ): uppstudsig, näsvis; äv. övergående i bet.: oförskräckt; i sht förr äv.: snorkig, ”viktig” (jfr -näsig, -näst 1); äv. i överförd anv., om ngt sakligt; jfr -käftig. NNisse 1892, nr 9, s. 2. Det är en så näbbig och oppnosig jänta! Josephson GRos. 140 (1896). Den där oppnosiga fru Vikman skulle nog få se, vem hon stungit hade. Larsson i By StugFolk 38 (1930). Ett litet uppror – fredligt men uppnosigt – har brutit ut i Mackmyra och kvästs med tämligen hård hand. SvD(A) 1933, nr 101, s. 8.
Avledn. (till -nosig 2): uppnosighet, r. egenskapen l. förhållandet att vara uppnosig. Hellström RedKav. 305 (1933). Att det vore skada att beröva (TV-)programmen de senaste årens påvisbara injektion av kvinnligt kunnande och uppnosighet. DN 8/10 1968, s. 2. —
(8 e) -NOTERA. (†) skriva upp (ngn l. ngt), anteckna. Skola the upnotera på båda sidor hwadh på nådh åhret faller. ConsEcclAboP 407 (1660). VDAkt. 1702, nr 271. —
(7) -NYA. [fsv. upnyia] (†) förnya (ngt). Begäradhe .. Skomakare Companiett, Medhan theres Embetz skråå war fast mörck, vthgammull och förnöth, aff Borghmestere och Rådhett, Att theres skråå motte upnyess. Skråordn. 35 (1596). —
(9) -NYSTA, -ning. [fsv. upnysta] nysta upp (garn o. d.); äv. bildl.: reda ut (ngt). Blaggarn vpnystadt. BoupptSthm 25/5 1652. Tal, swar och genswar utreda och upnysta omsider, hwad i början ganska traszligt förekommer. Tessin Bref 2: 42 (1754). —
1) (numera mindre br.) till 1 d: nå (se nå, v. 4) l. räcka upp till l. sträcka sig upp till (ngt); särsk. med avs. på höjd(mått); äv. mer l. mindre bildl. Oordenteligheter och förtryck skulle upnå en aldeles ovanlig höjd, om de (osv.). Schönberg Bref 1: 256 (1778). (Den unge ryttarens) fötter (dvs. ben) .. voro för korta att uppnå stigbyglarne. Topelius Fält. 4: 185 (1864). Skild från Halenhöjderna genom Blistorpsdalen uppnår Västanåhöjden 175 m. SvGeogrÅb. 1932, s. 17.
2) (numera mindre br.) till 2 (d): komma fram till (ngn l. ngt), nå (se nå, v. 1); äv.: hinna upp. PH 3: 1772 (1741). Carl Gustaf uppgaf nu hoppet att kunna uppnå fienden. Men kunde han ej uppnå honom, så kunde han ej slå honom. Mankell Fältsl. 650 (1859). Vårt hotell .. uppnåddes först. Lagergren Minn. 8: 14 (1929). jfr o-uppnådd.
3) till 7, oeg. l. bildl. (jfr 1): komma upp l. fram till (ngt), nå (se nå, v. 2); äv. dels: åstadkomma, dels: erhålla; särsk. med avs. på ngt som man önskar l. strävar mot (ss. mål l. syfte l. resultat o. d.); äv. (till upp 7 a, b) med avs. på visst mått l. värde l. viss ålder o. d.; förr ngn gg med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av till. Sahlstedt (1773). Ericus Olai skrifver, at riket .. (under Torkel Knutssons styrelse) uppnått et fullkomligare välstånd, än det någonsin egt, hvarken förr eller sedan. Schönberg Bref 1: 132 (1777). O! Måtte jag kunna upnå til lifvets träd! Lantingshausen Young 2: 170 (1790). Att statsrådet .. efter uppnådd pensionsålder begärde sitt afsked. De Geer Minn. 1: 216 (1892). Sammanvägs alla olika faktorer .. talar mycket för att den svenska årliga reala BNP-tillväxten borde kunna uppnå 2-2,5 % i genomsnitt under åren fram till år 2000. Hand90Tal. 32 (1989). Jag uppnådde oväntade effekter genom att lägga flera bilder över varandra, smörpapperets halvgenomskinlighet gjorde bilden mer intressant. Stensdotter ArnesKiosk 56 (2004). jfr o-uppnådd. särsk. (†) till 7 b β: motsvara l. nå upp till l. kunna mäta sig med (ngn l. ngt), vara jämbördig med. Att .. (Dahlberg) kan sägas hafva uppnått de största Ingeniörer i Europa. 1SAH 1: 315 (1786, 1801). Förskräcks! jag skall hämnas! / Det straff som dig ämnas, / Skall uppnå dit brott. Kellgren (SVS) 3: 324 (1788). 2NordUnivT 1: 111 (1901).
Avledn. (till -nå 3): uppnåbar, adj. (tillf.) uppnåelig. Allt blev så uppnåbart i detta månljus. Krusenstjerna Fatt. 2: 59 (1936). jfr o-uppnåbar.
uppnåelig, adj. som är möjlig att uppnå; äv.: realistisk; äv. i substantivisk anv. Biberg 1: 129 (c. 1814). Högsta uppnåeliga temperatur anses vara omkr. 4,000°C. 2NF 7: 347 (1907). Att lyckan består i att människan håller sina önskningar inom det uppnåeligas gränser. 3Saml. 30: 117 (1949). jfr o-uppnåelig. —
(1 c) -NÅLA, -ning. sätta upp l. sätta fast l. fästa (ngt) med nål(ar); äv. oeg.; i sht ss. vbalsbst. (se särsk. slutet) o. i p. pf. Ofta nog kan man få se buskarna kring ett törnskatebo fullsatta med uppnålade små flygfän. Ericson Fågelkås. 1: 32 (1906). Hélène promenerar .. in mot stan, spenslig och rakryggad med det grånade håret uppnålat i en valk i nacken. Henschen SkuggBrott 129 (2004). särsk. (i fackspr.) ss. vbalsbst. -ning: inpassning av tryckark o. d. medelst nålar som sticks genom passmärken på papperet. 2NF 16: 792 (1911). —
(8) -NÄMNA, -ing. [fsv. upnämna] (†)
1) (†) nämna (ngn l. ngt) vid namn; särsk.: gm namns nämnande utpeka l. räkna upp l. ropa upp o. d. (ngn l. ngt); äv. i uttr. uppnämna ngn vid namn, nämna ngn vid namn; jfr 4. Vi her effter opnemde Per Bradhe .. Lass Thursson .. och Gabriel Christersson .. lofve och sverie her medt oppå Gudh och hans helge ordt (osv.). RA I. 1: 404 (1544). Fortalde så och wpnembde all sijn barn huar vidh sitt nampn. Svart G1 108 (1561). Cannelin (1921).
2) (†) tala om l. säga l. skriva l. räkna upp (namn); jfr 4. Schroderus Os. 1: 325 (1635). Namnen på de föreslagne upnämnas, men utan ringaste upräkning af deras förtjenster. Wallquist EcclSaml. 1–4: 239 (1772). (I lotsens dagbok) införes .. om fartyg gått under ett annat fartygs skot, hvars namn då uppnämnes. SPF 1812, s. 365.
3) (†) ge (ngn l. ngt) namn (efter ngn annan l. ngt annat), uppkalla (se d. o. 6); särsk. i fråga om namngivning av barn efter äldre släkting. Jag finner intet i hela Bibelen något exempel ther på, at barnen äro nemde effter föräldrarnas eller förfädrens namn .. Jag vnderstår mig intet, at här med förkasta .. eller ogilla them som vpnemna the sina. Swedberg Lefw. 239 (1729). Den af bildhuggaren Byström på 1840-talet uppförda och efter honom uppnämnda Byströms Villa. Thomée IllSv. 89 (1866).
4) (†) i allmännare anv. av 1 o. 2 utan särskild tanke på namnet l. benämningen, i sht med avs. på sak: nämna, omnämna, tala om, ta upp; räkna upp; äv.: uttala l. läsa upp (jfr nämna 8). G1R 7: 113 (1530). Huarvid .. (Hr Höpken) upnemde et (brev) från en man (osv.). VetAP 1: 69 (1739). När värman om sommaren infaller, så lägges de upnämde torra fiskvaror neder uti tunnor eller lårar. Warg 735 (1755). Två- och tresiffriga tals beteckning och uppnämning. Normalpl. 1878, s. 10. Auerbach (1915).
5) (†) utnämna (ngn), välja, utse; jfr nämna 9. Thet låfvas, svärias och förseglas honum hull och tro ad vara, hvilkin vår alles n. herre upnemnendes varder. RA I. 1: 333 (1544). Ville I, gode herrar, sins emellan upnämbna 6 af hvar classen, som kunna giöra een eedelig relation. RARP 11: 289 (1672). Dybeck Runa 1842–43, 4: 64. —
(4 b) -NÄSA. näsa vars spets pekar uppåt; äv. om person som har sådan näsa. MoB 2: 47 (1792). Vi anmärkte också den ryske thronföljarens uppnäsa, ett drag, som icke ville behaga oss riktigt, ty vi svenskar äro vana att hafva kungar med reputerliga näsor. Sjöberg SthmHeml. 42 (1844). På uddens spets stod uppnäsan Kaisa-Greta. TIdr. 1896, s. 13. Präktiga lilla Benka med det ljusa, knollriga håret, och den pigga uppnäsan. Lindgren MästBlomkv. 128 (1946). —
(4 b) -NÄSIG, förr äv. -NÄSOT. [jfr -näsa] (numera bl. tillf.) som har uppnäsa; förr äv. i bildl. anv. (med anslutning till upp 1 h γ): näsvis; jfr -nosig, -näst. Alle hans Vntersåtare äro hwijtgohla .. The äro och vpnäsota. Kiöping Resa 117 (1667). Det skaplynne, som Naturen här inandar sina menskliga individuationer, är kärft, vresigt, uppnäsigt. Atterbom Minn. 38 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Ett fräknigt och oppnäsigt ansikte visade sig. Fröding ESkr. 2: 59 (1892). —
1) (numera mindre br.) till 1 h γ: som sätter näsan i vädret; högdragen; äv. i överförd anv., om ansiktsuttryck o. d. Här är ett partie formeratt af Pipert, Wellingen och Horen och dän opnästa Wrangelen. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 168 (1701). (Informatorn) utgör en amfibie emellan herrskap och tienstefolk; hvarföre .. han måste räta på sig och sträta (dvs. anstränga sig), att hvarken dyka för djupt ned eller hålla sig för uppnäst. Almqvist AmH 1: 53 (1840). Hellström Storm 90 (1935; om ansiktsuttryck).
2) till 4 b: som har uppnäsa; äv. oeg.: som har spets l. tipp o. d. som pekar uppåt; jfr -nosig 1. Blanche Våln. 366 (1847). De uppnästa nilbarkarna med sina svalvingespetsiga råsegel. Nyblom Österut 11 (1908). —
-NÖTA, -ning. [fsv. upnöta]
1) (†) till 11 a, med avs. på hö, halm o. d.: förbruka. Alt foder som på Prestabolet fallet är, höö eller halm, skal ock ther effter nödtorfften vpnöt warda. LPetri KO 73 b (1561, 1571). KOF 3: 238 (1682).
2) till 12: slita ut (ngt), förslita, nöta ut; numera nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv.; äv. bildl. Elliest slår han så länge (dvs. till dess att) rijset är vpnöt. PJAngermannus Visit. 290 (1605). Öfver trefoten hänger, fästad med ett uppnött snöre vid hvalfvet, Upplysningens lampa. Polyfem II. 12: 1 (1810). Håller du på så där med att vara snäll och hjälpsam en längre tid, då kommer en dag då du märker att du är uppnött och urtrött, att hela lagret av kärlek är slut. Antti MyckJord. 167 (1987).
3) till (3,) 12: gm nötning (l. vattens påverkan) vidga l. åstadkomma (hål l. fördjupning o. d.); äv. med avs. på stig l. väg o. d.: (gm att ständigt gå l. färdas på) trampa upp l. jämna o. d.; numera nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv., ofta bildl. Stigen är uppnött av alla besökare. Berget består af .. kalk-sten .. och hafwa Bergsmän gifwit dylika Grottor namn af Drake-hål, och Kalkåtshål, efter sådane af watnet blifwit upnötte och urskölgde. Hülphers Dal. 613 (1762). Med den lätthet, hvarmed vi .. halka in på de uppnötta, af våra förfäder trampade spåren, återvände hon genast till sina gamla argument. Roos Skugg. 305 (1891). —
-OCHNED l. -OCHNER. (äv. särskrivet i uttr. upp och ned (se ned 1 a slutet))
1) till 1 a, 2, 4 b, ss. adv.: i en riktning l. ställning omvänd den vanliga l. rätta l. normala, sådan att den del som brukar l. bör vara överst l. uppåt är l. kommer underst l. nedåt, upp och ned; särsk. i förb. med verbet vända; äv. bildl.; jfr -ned. Östergren (1964). Khaiyam vänder uppochner på gängse värderingar. Henschen SkuggBrott 45 (2004). Två australiska turister som .. håller Stockholmskartan uppochner. DN 18/7 2005, s. C9.
2) till 4 b, ss. adj.: uppochnedvänd; äv. bildl. Som .. flugan i taket / försöker jag hålla mig upprätt / uppochner. Forssell Telegr. 71 (1957). Allt det som skedde vid festen var bakfram och uppochner. Åberg SvH 231 (1978). —
(1 a) -OCHNED- l. -OCHNER-, förr äv. -OCHNEDER-VÄNDA, -ning. (äv. särskrivet i uttr. upp och nedvända (jfr ned-vända b)) vända (ngt) uppochned; ställa på huvudet; i sht bildl.; numera nästan bl. i p. pf. (se slutet) o. ss. vbalsbst.; jfr -nedvända. RA II. 2: 191 (1617). Den Baconiska läran, som uppochnedvänder rangordningen mellan menniskan och materien. Törneros (SVS) 4: 53 (1825). särsk. (med anslutning till upp 4 b) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som är vänd uppochner; ställd på huvudet; ofta oeg. l. bildl.: i en enda röra, i oordning; helt omvänd o. d.; särsk. i uttr. uppochnedvända världen, i fråga om att allt är (l. tycks vara) totalt omvänt. Hela lägenheten var uppochnervänd efter fönstermålningen. Jag tror at det är gycklerij altsammans, och at alt på en gång nu åter igen blifwit up och ned-wändt. Modée FruR 108 (1738). I fonetiska alfabet brukar detta .. vokalljud skrivas med ett uppochnedvänt e. Danell SvLjudl. 29 (1911). Listan över kontraster kunde göras oändlig. För en svensk är Irland uppochnervända världen. SvD 17/3 1988, s. 14. —
-ODLA, -an (†, Linné Bref I. 8: 27 (1748), 2VittAH 9: 8 (1811)), -else (†, Alm(Gbg) 1749, s. 35), -ing (se d. o.); -are (se avledn.)
1) till 7, 10 b, med avs. på jord l. mark: bereda för odling, odla, upparbeta (se d. o. 2 b); äv. med avs. på åker l. egendom l. plats l. område o. d., i fråga om markens bearbetning för odling; ofta i p. pf. i adjektivisk anv.: som har odlats upp l. som (helt l. till stor del) består av odlad mark; förr särsk. med bestämning inledd av prep. till angivande resultatet. Jordhen är inthet än nu upolath, så ath gräss kan nogot vexa uppå henne. G1R 23: 433 (1552). För uppodlad må den tract och lägenhet anses, som igenom kärrs och måszars utdikande, samt träns barkande och rothuggande, gjordts nyttig och brukbar til åker och äng. Botin Hem. 1: 179 (1755). Landet var öfver alt upodladt til de vackraste åkerfält för Risgryn och andre saker. Thunberg Resa 3: 116 (1791). Man ser då, att Gottland är väl uppodlat, det är gott om öppna fält och inte långt mellan gårdarna. Sandström NatArb. 1: 99 (1908). Även vid en så stor sjö som Storavan var det inte likgiltigt, var någonstans vid stränderna åker uppodlades. Ymer 1952, s. 2. jfr o-uppodlad.
2) till 7 c, med avs. på växt: driva upp; äv. närmande sig: förädla (jfr 3); numera i sht i p. pf.; förr äv. med avs. på djur, särsk.: avla. Oeconomiens giöremåhl är, at ifrån andra orter til sig samla och upodla sådana saker, som intet wäxa willa, men kunna wäxa. Linné Bref I. 2: 59 (1746). Orrelius Diurr. 63: 8 (1750; med avs. på boskap). En rik samling i krukor uppodlade luktvioler. SD(L) 3/2 1903, s. 5.
3) i bildl. anv. av 1: upparbeta (se d. o. 3) l. utveckla l. förbättra (ngt); förr särsk. i uttr. uppodla sitt pund (se pund I 6 a); äv.: kultivera, förfina; jfr odla 4. Dalin Arg. 1: 77 (1733, 1754). Tankar om Landtbrukets upodlande genom ymnig ock god Gödsels samlande i Städerna. VetAH 1742, s. 250. (Sturzen-Beckers) litterära verksamhet hade .. icke främst en politisk prägel, utan gick mer ut på uppodlande av de litterära .. förbindelserna mellan Sverige och Danmark. Sylwan SturzenB 46 (1919). Akademien .. var tänkt som ett slags högre skola, som på svensk botten skulle uppodla svenska språket, vältaligheten och skaldekonsten efter franska förebilder. 3SAH XC. 1: 70 (1982). särsk. (numera bl. tillf.) med avs. på sinne l. förmåga o. d.: (gm studier o. d.) utveckla; förr äv. med avs. på person (äv. metonymiskt): uppfostra, utbilda, bilda; förr äv. refl.: utbilda l. förkovra sig. Men hör på hwad de drucko och besinna, om sådant kunde städa hufwuden och upodla hjärnar til Riksens tienst. Dalin Arg. 1: 138 (1733, 1754). Gymnasisten Samuelsson behöfwar mera upodla sig wid Gymnasium (innan han kan börja på universitet). VDAkt. 1760, nr 33. Väl så viktigt är .. att läraren genom samtal och diskussioner .. systematiskt söker uppodla deras sinne för ekonomi. PedT 1950, s. 132.
Avledn.: uppodlare, m.//ig. till -odla 1, förr äv. till -odla 3. Dalin Hist. 1: 322 (1747). Medicinens största upodlare i senare tider, Herr Boerhave. Martin PVetA 1763, s. 30. Skattelindringar för uppodlare af kärr och mossar. Rosman BjärkSäb. 3: 90 (1927). —
1) motsv. -odla 1: handlingen l. verksamheten att bereda mark för odling; äv.: förhållandet att jorden (på viss plats l. i visst område o. d.) (till stor del) är odlad l. består av jordbruk. Landets afmätning och riktiga delning är ansedd, som grunden til desz upodling. PH 5: 3205 (1752). De leriga områdena är trots sin större humushalt mindre lämpliga för uppodling. SvGeogrÅb. 1952, s. 79. särsk. konkret: mark l. jordstycke som odlas, odling; särsk.: nyodling. Dock böra sådane (i kärr o. mossar gjorda) upodlingar genast skattläggas, hwarefter upbrukaren njuter skattemanna rätt härå, jemte wisza frihets År med mera. LandtmFörordn. 105 (1765). Ett land af .. (Värmlands) beskaffenhet kan i allmänhet ej äga vidsträckta upodlingar. Hisinger Ant. 3: 6 (1823).
2) (†) motsv. -odla 2: handlingen att odla l. driva upp växter; äv. konkret: odling (se d. o. 2 slutet). Man wil för thet första beskrifwa jordens præparerande, som är Modren til Orangerie-Träns och wäxters upodling. Lundberg Träg. 135 (1754). BtVLand 5: 198 (c. 1770; konkret).
3) i bildl. anv. av 1, motsv. -odla 3: upparbetande l. utveckling l. förbättring (av ngt); särsk. i fråga om förstånd l. känsloliv o. d.; förr äv. i fråga om person l. nation l. tid o. d.: utbildning, bildning. 1VittAH 1: 5 (1755). Närwarande Tidehwarf är .. mera uplyst, än de förflutna .. Men hwem ser inte, at wår tid likwäl tol en widare upodling och rensning? Skarnet sticker ännu fram imellan Guldets glants. DA 1771, nr 149, s. 1. Vi slipar ivrigt vårt intellekt, men visar inte samma omsorg om vårt känsloliv. Dess uppodling försummas, dess register krymper. Ruin SjunknH 204 (1956).
Ssgr (till -odling 1): uppodlings-grad. andel uppodlad mark. SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 20. Täby socken som .. har en mycket hög uppodlingsgrad. TurÅ 1975, s. 23.
-historia. historia (se d. o. II 1) som rör (tillkomst av) uppodlingar o. odlad mark (i viss bygd o. d.); förr äv. allmännare, om åkerbrukets framväxt. Möller (1790). Nordmalings socken har .. i stort sett samma uppodlingshistoria som övriga ångermanländska kustsocknar. TurÅ 1969, s. 257.
-lägenhet. (†) äga lämplig för uppodling; jfr lägenhet 8. NorrlS 1–6: 95 (1798). Uppodlings-lägenheter och meliorationer hvilka, om de ej straxt förhöja den årliga afkastningen, likväl gifva Egendomen ett högre värde. LAA 1813, s. 367.
-mark. jfr -odlings-jord. All upodlingsmark är efter stor-skiftesdelningen intagen. SockenbeskrHäls. 225 (1790).
-metod. jfr metod 1. Jämförande försök med olika uppodlings- och afdikningsmetoder. 2NF 37: 611 (1925). —
-OFFRA, -an (numera bl. tillf., Lind (1749), Östergren (1964)), -else (tillf., Myrén Linåkr. 50 (1911)), -ing.
1) (†) till 1: på rituellt sätt överlämna (ngn l. ngt) (till gudom l. högre makt o. d.), offra, helga (åt gudom osv.); särsk. i uttr. uppoffra ngn ngt, offra ngt åt ngn, uppoffra sig ngn, offra sig åt ngn; särsk. i fråga om Kristi död på korset; äv. mer l. mindre bildl. Fast man än all sijn vngdoms tijdh Dieffuulen offrat haffuer, kan man doch nu vppå enom hoop altsammans Gudhi opoffra och tilsäya, så är han ther medh til fridz. PPGothus Und. Q 6 a (1590). Den 11 aprilis blef hoen igenom döpelsens helige sacramente den helige och högtlofwade Treefaldigheet oppoffrat. Dahlberg Dagb. 172 (1671; uppl. 1912). Så iklädde han sin Son sina kunglega kläden, och förde honom till ett Altare, som han låtit byggia, och upoffrade honom. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 380 (1698). Jesus, som igenom Påskalambet war förebildad, hade willigt upoffrat sig Gudi. Bælter JesuH 6: 4 (1760). Din Gud skall .. skänka dig en ny och högre lycka för den, hvilken du uppoffrar på den barnsliga undergifvenhetens altare. Rydberg Ath. 268 (1859).
2) till 11, i allmännare anv.: med försakelse avstå från l. överlämna l. ge bort (ngt), offra (ngn l. ngt) (jfr offra 3); särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. uppoffra ngt åt (förr äv. till) ngn (l. ngt), förr äv. uppoffra ngn (l. ngt) ngt (l. ngn); äv. dels refl., dels abs. Så skole .. (undersåtarna) med migh den zele (dvs. nit) E.s Kongl. May.tt upoffra, som the plichtige äro. Tranæus Medewij a 3 a (1690). Ingen ting är billigare än at de, som med den oförtrutenhet upoffrat sig til rikets tienst, blifva derföre på något sätt soulagerade. 2RARP 14: 517 (1743). Riket .. (var) uppoffradt åt några stores ärelystnad. Gustaf III 1: 148 (1792). Att afstå Estland och Liffland var en så oerhörd uppoffring, att endast den yttersta nöden kunde aftvinga den. Malmström Hist. 1: 56 (1855). Det fordras en större bildning än man tror för att förstå att uppoffra, och likväl hvilar i grunden hela regeringskonsten på ett sådant förstånd, så vida den eljest skall blifva något annat än det odrägligaste förtryck. Samtiden 1874, s. 231. särsk.
a) i fråga om ngns liv, särsk. (o. numera bl., tillf.) i uttr. uppoffra sitt liv, ge sitt liv (för ngn l. för visst ändamål o. d.); förr äv. med avs. på person: göra till offer, låta gå förlorad l. gå under; prisge; äv. med avs. på pjäs i schackspel: offra. Förmenandes, at then är Gudarne kär, och Gudom näster; som för Gudz heder intet wårdar vpoffra sitt Lijff och anda. Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668). Eurymach är upoffrad åt folkets hämnd. Kellgren (SVS) 5: 401 (1791). Jag hade både hustru och son, men de blefvo bägge upoffrade i det sjuåriga kriget. Envallsson Schlenzh. 16 (1796). Upoffra (i schackspel) vill säga, att man bortskänker frivilligt en eller flera pjeser. HbiblSällsk. 2: 179 (1839).
b) (†) erbjuda l. överlämna l. överlåta (ngt) (åt ngn) (som gåva l. hyllning o. d.); särsk. med avs. på litterärt l. vetenskapligt verk o. d.: tillägna; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret, om gåva. 3Saml. 88: 155 (1653). Hon upoffrar äfwen mina bref åt min medälskare. Ach! mit hierta må brista. Knöppel Möt. 20 (1750). Eder Kongl. Maj:t upoffras i diupaste underdånighet detta ringa Arbete. Lagerbring 1Hist. 2: Tillegn. 1 (1773). Att .. ett litet (bok)band kan förläggas med omkring 400 rdr bco. Den uppoffring som .. mina andra vänner erbjudit är således i alla afseenden för stor. Tegnér Brev 2: 269 (1822).
c) (numera bl. tillf.) ägna (ngt, i sht tid l. kraft l. pengar o. d.) (åt visst ändamål o. d.), ge ut l. förbruka l. spendera, offra (se d. o. 3 b); förr äv. refl.: ägna sig l. hänge sig (åt ngt). O huru wäl, / är dock then siäl, / som strax til rättan dygd up-offrar wett ock skäl. Columbus (SVS) 1: 25 (1674). I hvarje wecka under Tings-tiderne woro besynnerligen tre dagar til Lag och Rätt upoffrade. Dalin Hist. 1: 214 (1747). At ingen kunde rätt utforska, hvilket var .. (Benzelius) hufvud-ändamål, eller hvartil Han med tiden skulle sig förnämligast upoffra. Carleson ÅmVetA 1758, s. 16. För trädgårds- och biskötsel hafva Hushållningssällskapen .. (1881) uppoffrat 53,120 kronor. LAHT 1883, s. 264. Hans medfödda vänlighet gjorde, att han många gånger uppoffrade tid och krafter för fullkomligt ointressanta människor. Lagergren Minn. 8: 55 (1929).
d) frivilligt (för andras skull l. för visst ändamål o. d.) avstå från l. ge avkall på (ngt); särsk. dels i p. pr. i adjektivisk anv.: som frivilligt avstår ngt, osjälvisk (jfr själv-uppoffrande, p. adj.), dels ss. vbalsbst. -ing, konkretare. Nordenflycht QT 1745, s. 4. ”Agnes”, sade Ellen, ”vill du uppoffra denna valsen för min skull, jag ville så gerna tala vid dig en liten stund”. Idun 1888, s. 83. Själv hade hon för sig att hon tänkte moderliga och uppoffrande tankar. Aronson FjärdeVäg. 49 (1950). Att avstå en burk fruktcocktail är inte en särskilt stor uppoffring. Karnstedt Gnistsk. 301 (1990).
Ssgr (till -offra 2): uppoffrings-full. (†) full av uppoffringar. Den finska bondens mödosamma, uppoffringsfulla lif. Cygnæus 3: 184 (1837). Santesson Sv. 7 (1887).
-lust, äv. -lusta. (numera mindre br.) stark önskan l. vilja till uppoffring(ar) l. att uppoffra sig. Cygnæus 2: 74 (1858). Martyrlik uppoffringslusta. Idun 1888, s. 18. —
-OM32 (se för övr. anm. 2:o sp. 392), prep. o. adv. (förr äv. skrivet ss. två ord) [fsv. up um]
I. ss. prep. (ngt ålderdomligt)
1) till 1, 4, betecknande att ngt förflyttar sig till l. befinner sig i ett läge som är mer l. mindre rakt över ngt annat: ovanför (se d. o. I 1); över; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. På bergen uppom staden växa jämväl oliveträd. MoB 5: 230 (1784). Då den strålande solen uppom jordbrynet sig höjde, / ryckte vi fram till strids. Johansson HomIl. 11: 735 (1846). I höga makter, / Som uppom molnen styra jordens barn. Ridderstad SDikt. 3: 106 (1862).
2) till 2, 5, betecknande att ngt förflyttar sig l. befinner sig i ett läge som är längre norrut l. inåt land o. d. än ngt annat: norr om l. ovanför (se d. o. I 2). Som the wore komna någet vp om Henemora, såge the wehll att folket hade ondt i sinnet. Svart G1 157 (1561). Strax på högra stranden uppom bron. TurÅ 1911, s. 278.
3) till 7, bildl.: ovanför (se d. o. I 3), över l. bortom. Almqvist Amor. 186 (1839). Inhemska hjeltesagor .. nå upp till och uppom folkvandringarna. Atterbom PoesH 4: 46 (1848). Man har påstått, att Spencer i ”Facts and Comments” .. skulle tagit ett betydande steg utöfver och uppom den agnosticism, till hvilken han förut bekänt sig. PT 1902, nr 188 A, s. 3.
II. ss. adv. motsv. -om I 1, 2: på l. till en plats som är belägen mer l. mindre rakt ovanför l. längre norrut l. inåt land än en annan; särsk. (o. numera nästan bl., vard.) i fråga om kortare besök hos ngn i uttr. vara l. komma uppom, vara l. komma upp en sväng, titta upp o. d. De sista bäfverhusen synas .. vid bäckarna och här uppom finnas icke .. gäddor i sjöarna. Düben Lappl. 11 (1873). Paul kommer sent oppom hos sin mor. Aurell Skill. 26 (1943). Jag var uppom i går, sa Dora. Vid tvåtiden. Men då var du inte hemma. Arnér Finnas 109 (1961). —
-OMKRING400 l. 302, äv. -IKRING400 l. 302. (se för övr. anm. v 2:o sp. 392), prep. o. adv.
I. ss. prep. (ngt vard.)
1) till 4: uppe runt om (ngt) l. längs övre delen l. upptill på (ngt). Jag minns en (tapet)bord .. (med) ekorrar, harar och vildsvin .. De syntes bestämt lefva och röra sig uppomkring hela väggen. Almqvist Mål. 108 (1840). Uppikring kyrktornet. Auerbach (1915).
2) till 5: uppe i trakten av (ngt), uppe vid. Medan innevånarna på Grönland, Island, Siberien och i allmänhet uppikring polcirkeln utmärka sig genom sin fetma, så äro istället .. folk kring ekvatorn kända för sin magerhet. Wretlind Läk. 1: 39 (1893).
II. ss. adv. (ngt vard.)
1) motsv. -omkring I 1: omkring l. runt om upptill. Lÿchtor, opikring insatte 44 stÿcken nÿa bleckskifwor. HusgKamRSthm 1741–42, s. 301. Blocket .. är av något hårt träslag .. 65 cm. långt, 39 cm. i omkrets neromkring ock 22 cm. uppomkring. Landsm. 1911, s. 371.
2) motsv. -omkring I 2: uppe i trakten. Sten vid sten vid sten. Fattades det någonting här uppikring, så inte var det sten, tänkte han. Höijer Martin 161 (1950). —
(10) -ORDNA, -ing.
1) ställa l. sätta (ngt) i systematisk l. vederbörlig o. d. ordning; särsk. ss. vbalsbst. -ing konkret(are): system l. arrangemang o. d. Siffror skulle studeras och uppordnas i tabeller för att skapa lätta öfversikter och ojäfviga bevis. Wieselgren GDag. 272 (1881, 1901). Man har .. (inom fornforskningen) uppordnat hela serier af vapen, verktyg, smycken, kärl och ornamentformer och kunnat iakttaga, huru en form utvecklats ur den andra. 2NF 15: 44 (1911). Hela uppordningen har karaktär av det enklaste läggspel efter ytliga och ytterst tillfälliga eller oväsentliga kännemärken. Rig 1932, s. 114.
2) allmännare: göra l. ställa i ordning (ngt). Bördorna i magasinet uppordnades för att nästa morgon medsändas .. tåget. Sjöstedt Storv. 41 (1911). —
(10) -ORGANISERA, -ing. organisera l. omorganisera l. ordna upp (ngt); i sht ss. vbalsbst. Kommer så Gustav II Adolfs aktion för upporganiseringen av skråväsendet i början av 1620-talet. Silfverstolpe BokbSthm 13 (1930). —
(10) -OXIDERA, -ing. (numera mindre br.) oxidera (se d. o. 2) (ngt); förr äv. ngn gg refl. Tholander Ordl. (1872). Fastän magnetit genom syrsättande upphettning låter fullständigt uppoxidera sig till jernoxid, så (osv.). JernkA 1880, s. 8. Permanganatet uppoxiderar formalinlösningen delvis till myrsyra. Wirgin Häls. 3: 269 (1933). —
-PACKA, -ning; -are (se avledn.)
1) (†) till 1: lägga upp l. stuva upp (packning o. d.); jfr packa upp 1. När Boutesell (dvs. signal för uppstigning) blåses, böra Officerarne .. påse, at Hästarne wattnas och alt sammans sedan uppackas. ReglSwArmeen 1710, s. 14. (Jag har) sett ett läger af 20–30 tälthus fällda och på mindre än en kvart uppackade med inrullade barn på kamelryggarne. Wallin Bref 62 (1846).
2) till 1 b: packa upp (se packa upp 2), dels med avs. på ngt som varit in- l. nerpackat, dels med avs. på låda l. väska l. koffert o. d.; särsk. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Tänk, om du .. inbekom en Packa ifrån inficierade .. orter, ock måste dö under uppackningen? Weise 1: 141 (1769). Nu voro alla rummen ett virrvarr av uppackade saker. Krusenstjerna Fatt. 1: 142 (1935). Nu är kassarna uppackade. GbgP 9/8 2001, s. 42. jfr o-uppackad.
Avledn. (till -packa 2): uppackare, m.//ig. person som (yrkesmässigt) packar upp ngt, i sht varor o. d. Schulthess (1885). Uppackare skriver uppackningslistor och för in uppgifter om inkommet gods i register. SvYrkeslex. 2: 402 (1973). —
(1 c) -PALLA, -ning. palla upp (ngt, i sht fordon l. farkost); ngn gg äv. med personobj.; i sht i p. pf. De bilar, som förvarats i varmgarage, uppallade, .. visade sig i regel vara i gott skick. TT 1943, AutMot. s. 38. Patienterna visste inte vad han tänkte om dem. Han kom in när de redan satt uppallade i stolen med en handduk mellan benen. Alfvén Dotter 52 (1977). —
(14 a) -PASSA, -ning (se d. o.); -are (se avledn.), -erska (se avledn.). [jfr t. aufpassen]
1) († utom i b) passa på l. lura på l. invänta (ngn l. ngt, i sht fiende(här) l. fartyg o. d.); vakta l. bevaka l. övervaka (ngt l. ngn); äv. abs. (se b); jfr passa upp 1. Dahlberg Dagb. 7 (c. 1660; uppl. 1912). Til at utöda .. sidoskått, och befwara stammarne wid sin slätthet, hafwer jag befunnit bästa medlet wara, at noga uppasza planterningarne, och strax afkramma sådane sidoskått med fingeren. Rosensten Skog. 34 (1737). Som vapenhvilan icke sträckte sig till sjöss, skulle han noga uppassa Archangelska eskadern och den attackera. Gyllengranat SvSjökr. 2: 63 (1840). särsk.
a) med avs. på lägligt tillfälle l. rätt tidpunkt: invänta; jfr passa, v.1 I 1 a γ, o. passa upp 1 d. Stiernman Riksd. 1297 (1658). (G. II A. insåg) att Danmark, sedan Sverige blifvit sysselsatt med Tyska kriget, skulle uppassa tillfällen att bryta freden. 2SAH 5: 233 (1809).
b) (förr) abs., om lots: spana efter lotssökande fartyg (o. avvakta begäran om lotsning). Stiernman Com. 5: 598 (1696). Lotsarne uppassa på båklandet och möta fartyg 2 minuter utom Södra udden. SFS 1905, nr 2, s. 3.
2) sköta l. uträtta (ngt, i sht syssla l. ämbete o. d.); äv. (o. numera i sht) inskränktare, med personobj.: betjäna l. servera (ngn); äv. abs.; jfr passa, v.1 I 3, o. passa upp 2. KulturbVg. 2: 115 (1704). Iag gamble och utharbetade fattige Prästman öfwer 67 åhr gam(m)al, har uthi 38 åhr Scholan här på Wisingzöö måst som Con-Rector med möda, nijt och flijt uppasat. VDAkt. 1722, nr 37. (Ingen förstår) att en Academiæ Trägårdsmästare .. är förbunden att dageligen uppassa wid orangeriet. Linné Bref I. 1: 196 (1764). Der omkring det smala bordet vid den höga romerska messingslampan uppassar oss den fete, gladlynte Pasquale, i skjortärmarne, med förklädet uppviket öfver magen. Lundgren MålAnt. 1: 62 (1845, 1870). Garugnen uppassades .. av inalles tre personer. Lindroth Gruvbrytn. 2: 346 (1955).
Avledn. (till -passa 2): uppassare, m.//ig. (mans)person som (yrkesmässigt) passar upp, betjänt l. tjänare l. servitör l. hjälpreda; jfr passopp. Peringskiöld Wilk. 302 (1715). Vitklädda uppassare serverade. Edqvist Skugg. 208 (1958). jfr officers-, salongs-, skans-, sovvagns-, student-uppassare. uppasserska, f. (numera i sht om ä. förh.) kvinna som (yrkesmässigt) passar upp. Lind 1: 34 (1738). Frideborg solade sig i blickarna från portieren och ett par uppasserskor som kommo från matsalen. Krusenstjerna Pahlen 7: 272 (1935). jfr hotell-, kafé-, matsals-, privat-, student-uppasserska. —
1) (†) motsv. -passa 1: påpasslig, vaksam. Ach! det är förskräckeligt hwad djefwulen .. är uppaszelig at släcka .. det ljus, hwarigenom andra kunna blifwa uptända. Murbeck CatArb. 6: 68 (c. 1750). En uppasslig hand, och, om så nödigt pröfvades, ett par slängar af spöet .. betog .. (stoet) alltid benägenheten till pojkstreck. KrigVAT 1846, s. 155.
2) (†) motsv. -passa 2: beredd l. färdig att passa upp, tjänstvillig. Thomander TankLöj. 63 (1826). Gästen inträdde, medan ölet hemtades. Efter några minuters förlopp var den uppasslige värden tillbaka. Sparre Findl. 3: 50 (1835). —
1) († utom i slutet) motsv. -passa 1: handlingen l. verksamheten att vakta l. övervaka l. bevaka ngt l. ngn. Hälst .. all uppassning vid hvarje (brännvins)tillvärkning .. ej hafft den åstundade värkan. 2RA 3: 338 (1731; läst i orig.). Höken .. skjutes tillfälligtvis eller genom uppassning vid boet. Källström Jagt 198 (1850). särsk. (förr) motsv. -passa 1 b, om lotsuppassning. PH 5: 3547 (1753). På hwarje lotsplats skola twå eller flere af lotsbetjeningen .. turwis hålla beständig wakt och uppaszning. SPF 1857, s. 374. jfr lots-uppassning.
2) motsv. -passa 2: handlingen l. verksamheten att passa upp l. sköta, betjäning, skötsel, tillsyn; äv. dels konkretare, om enskild omgång av uppassande, dels konkret, om sammanfattningen av de personer som passar upp vid visst hushåll o. d., tjänstefolk. VDAkt. 1725, nr 439 (1723). Oförtrutna uppasningar med sochnebud för de sjuka hafva icke felats. GustKyrkoliv 107 (1787). Kolgas-apparaten fordrar en .. mera momental uppassning vid eldens eftersyn. Gerelius Gasupplysn. 70 (1825). Med tälten och kamelerna hade jag skiljt ifrån mig fem dithörande karlar, så att min uppassning numera icke bestod af mer än fem personer. Lundgren MålAnt. 2: 195 (1872). Mamma var orolig för både mat och uppassning, då både hushållerska och betjänt voro nya. Lewenhaupt MinnV 62 (1936).
Ssgr (till -passning 1 slutet; förr): uppassnings-hus. hus l. byggnad vid lotsplats. TLev. 1899, nr 20, s. 2.
(1 b) -PETA, -ning. (numera bl. tillf.) peta upp (se peta upp 1 a) (ngt). De .. uppetade .. jorden här och der, samt anlade löpgrafvar och bröstvärn. Wingård Minn. 3: 88 (1846). —
(7 f) -PIFFA, -ning. piffa upp (ngt (l. ngn)); numera i sht i p. pf. Fördelaktigt är att ge kjolen en .. uppiffning med sidenfoder. Sömnadsb. 163 (1915). En inredning med samma trevliga stämning som en uppiffad bunker. DN 1/7 1989, s. 1. —
(7 e β) -PIGGA, -ning. pigga upp (ngn l. ngns sinne l. humör l. aptit o. d.); särsk. i p. pr. o. p. pf.; jfr -friska 2, -kvicka, -liva 2, -muntra 4. I hans stora fylliga anlete upptäcktes lätt en viss enformig dryghet, förenad med en godtrogen enfald, som dock stundom uppiggades till ett kolossalt uttryck av glädje öfver någon liten slugt påhittad fint. Runeberg (SVS) 7: 100 (1836). Eftersom det mellan samhällena bara tycks växa skog blir en bilist kanske uppiggad av att se en liten insjö. Claesson YFrej 8 (1968). I grådaskig dager var min lägenhet lika uppiggande som en tandläkares väntrum. Mazetti GrabbGrav. 73 (2000). —
(1 c) -PINNA, -ing. fästa l. hopfoga (ngt) med hjälp av pinne l. pinnar o. d.; särsk. (skom.): pinna (se pinna, v. 1 b). Berger Ysaïl 118 (1905). Efter uppinningen införas skodonen i stora maskinsalen. SDS 1908, nr 185, s. 4. —
-PISKA, -ning. numera i sht i p. pf.
1) till 7 e α: sätta (ngt, i sht vatten l. hav o. d.) i hastig rörelse, röra upp; jfr piska upp 3. Ändtligen slutade dödskampen (för havsodjuret) i en hvirfvel af uppiskadt blodigt skum. Cavallin Kipling Emir. 177 (1898). Vattnet uppiskades af projektilerna, så att det liknade mjölk. Aminoff Krigsg. 565 (1904).
2) till 7 e β: hetsa upp (ngt, i sht känsla l. stämning o. d.); jfr -hetsa o. piska upp 4. Uppiskade lidelser. Östergren (1964). I Israel (råder) just nu en mycket uppiskad stämning, bland annat efter mordet .. på en 15-årig judisk skolflicka. GbgP 23/6 1992, s. 2.
3) till 10 a: klå upp l. piska (ngn), ge stryk (jfr -prygla o. piska upp 1); förr äv.: besegra (här o. d.) (jfr piska upp 2). När iag något medh godo af honom begärar blifwer iag af honom och hans dötter, medh hugg och slag öfwerfallen och uppiskat. VDAkt. 1675, nr 128. Att Slawerna woro uppiskade af wåra Scyther. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 640 (1698). —
1) till 1 (b): plocka upp (se plocka upp 1) (ngt); äv. oeg. l. bildl., särsk. med avs. på person: ta upp (o. erbjuda skjuts) i fordon. Schroderus Os. 1: 262 (1635). Se noga till att ni få dem (dvs. glasskärvorna) upplockade allesammans. Krusenstjerna Fatt. 4: 82 (1938). Polisen tror att femåringen blev upplockad av en mörkhårig man i en röd bil på lördagseftermiddagen. SvD 6/7 1998, s. 4.
2) (†) till 12 b, med avs. på kött l. fisk o. d.: hacka i småbitar l. skära i skivor; jfr plocka upp 3. Rålamb 14: 123 (1690). (Sv.) Up-plocka kött .. (eng.) To hash meat. Serenius (1741). Upplåckad Gädda eller Aborrar. Af en grof gädda, som är fläckter, skuren i stycken och kokad i salt watten, tages skinnet och benen bort, och plåckas sedan i små stycken. Warg 272 (1755). —
(1, 10) -PLOGA, -ning. särsk. till 10: ploga upp (väg o. d.); i sht i p. pf. År 1629 omtalas en ny vinterväg, som upplogats från Finngärdet i Svärdsjö socken till Ovansjö socken. Ymer 1936, s. 165. Basvägen jag stakade efter var ganska bra upplogad. TurÅ 1955, s. 99. —
-PLÖJA, -ning. [fsv. upplöghia]
1) (numera bl. tillf.) till 1 (b): plöja upp (ngt ur jorden); jfr -gräva 1. Schück VittA 2: 333 (i handl. fr. 1673; med avs. på mynt).
2) till 3, 10: plöja upp (åker l. mark o. d.); särsk. med avs. på mark som ej tidigare odlats l. som legat i träda; äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; i sht i p. pf.; jfr -fåra, -köra 4, -rista 2, -riva 2, -ärja. Psalt. 65: 11 (Bib. 1541). Wårt öga skyr den dystra syn / Af sår, upplöjda af medborgarswärd. Hagberg Shaksp. 3: 18 (1848). Här har traktorerna fått sin största betydelse, därigenom att de i hög grad underlättat upplöjandet av ny jord. SvGeogrÅb. 1934, s. 187. —
(10) -POLERA, -ing. polera upp (ngt); äv. med saksubj.; jfr -putsa. BtÅboH I. 5: 44 (1681). Liquid veneer .. Rengör, uppfriskar och uppolerar Edra gamla möbler. ButterickNyh. 1912, s. 5. —
(7) -POPPA, -ning. (ngt vard.) göra (ngt) populärare (se populär 4) l. modernare o. d.; särsk. med avs. på musikstycke (i sht populärmusik): ge modernare arrangemang; i sht i p. pf. SvD(A) 9/2 1965, s. 10. Vi använder .. (ABBA:s) texter. Vår musik är uppoppad, snabbare och mer 90-talsanpassad. Kamratp. 1999, nr 7, s. 13. Smoothie är inget annat än en uppoppad mjölkdrink, som baseras på yoghurt i stället för mjölk. Vi 2000, nr 23–24, s. 48. —
(1) -PORLA. porla upp. Sylvius Curtius 183 (1682). Dylika från sjöbottnen upporlande källådror äro kända från många håll. Rig 1937, s. 42. —
-PRESSA, -ning.
1) till 1: pressa upp (se pressa upp 2) (ngt); äv. bildl. (jfr pressa upp 4). De tjärartade ämnenas uppressning genom stigröret. TT 1876, s. 44. Genom sänkningen af skikterna uppressades den öster om qvarziten och glimmerskiffern befintliga yngre graniten. Fennia XII. 2: 7 (1896). En starkare uppressning i lönerna än produktivitetsstegringen vid oförändrad allmän prisnivå tillåter. EkonT 1945, s. 90.
2) (numera bl. tillf.) till 10: pressa (se d. o. I 1 a β) (klädesplagg l. tyg o. d.); jfr pressa upp 1. BoupptSthm 1667, s. 1070. Uppressade kostymer. SvD(B) 1945, nr 82, s. 5. —
(10 a) -PRYGLA, förr äv. -PRYLA, -prygling. prygla upp (ngn); jfr -piska 3. Dryselius Måne 482 (1694). Man stötte .. (talaren) ned från tribunen, och då han åter klef dit upp, blef han åter neddragen och duktigt uppryglad med fanan. NPress. 1894, nr 235, s. 3. —
(1 e) -PUFFA. (numera bl. tillf.) puffa upp (se puffa upp 2) (ngt). Denna drägt .. består af kjol och en .. öfverklädning, som är uppuffad baktill. Freja 1874, s. 48. —
-PUMPA, -ning.
1) till 1 b: pumpa upp (ngt, i sht vätska) till en högre nivå; jfr pumpa upp 1. Watupumpar, hwarigenom en stor myckenhet watn .. kunde ur hwad siö man behagade oppumpas. Swedenborg RebNat. 1: 230 (1715). Bröderna Nobel .. (inköpte) stora jordområden vid Balakani, och där började de att tilllämpa fullt tidsenliga metoder i och för borrning och upppumpning av nafta. Hedin Pol 1: 77 (1911).
2) till 1 e β: fylla (ngt, i sht däck o. d.) gm pumpning; äv. bildl.; i sht i p. pf.; jfr pumpa upp 2. Det första (velociped)ryttaren har att iakttaga för att ”spara” sin ring är att pumpa den hårdt. Vid vanlig landsvägsridt bör den vara så hårdt uppumpad, att den icke kännes elastisk. Östberg Vel. 104 (1894). BonnierLM 1954, s. 276 (bildl.). —
-PURRA, -ning.
1) (numera mindre br.) till 1 e, i p. pf., om fågel l. fjäderdräkt o. d.: uppburrad; jfr purra upp 1 o. -burra. (Flickan) räknade hönsen der de sutto uppurrade på sina pinnar. De Frese Hemsyssl. 69 (1869). På vårarna ser man .. (kajorna) beskäftigt spatserande omkring med uppurrade blågrå nackar. Rosenius SvFågl. 2: 178 (1922).
2) (numera bl. tillf.) till 1 h β: väcka (o. köra upp) (ngn); jfr purra upp 2. Babordsvakten blev uppurrad. Lundström Sjöfr. 18 (1929). —
-PUSTA. (†)
1) (†) till 1 e β: blåsa upp (kinderna); jfr -blåsa 2 o. pusta upp 2. At vppusta kinbackarna, ähr tecken till höghferdh. Hambræus Erasmus A 7 a (1620). Hamb. (1700).
2) (†) till 10 a: slå (ngn) på kinden l. munnen; äv. med obj. betecknande mun; jfr pusta, v. III. BtÅboH I. 9: 29 (1637). Brukar tu mund tin stoore Fähund? / Jagh skal uppusta tin käcka mund. Brasck FörlSon. G 2 b (1645). —
(10) -PUTSA, -ning. putsa l. rengöra l. snygga upp l. polera (ngt, i sht byggnad l. lokal o. d.); jfr -polera o. putsa upp I 2, 3. Rudbeckius Kyrkiost. 45 (c. 1635). Det ena lilla rummet, det största och bästa, var upputsadt, för att emottaga Frans. Carlén Prof. 82 (1840). särsk. i mer l. mindre bildl. anv., med avs. på text o. d.: putsa (se putsa, v.2 5) l. fila på; jfr putsa upp I 4. LPetri ChrPina C 1 b (1572). Almqvists enda åtgörande vid dessa skrifter bestod i upputsning och utgifvande. Lysander Almqvist 20 (1878). —
(10) -PYNTA, -ning. särsk. (†) (åter) bringa (ngt, särsk. byggnad) i ordning; jfr pynta upp 1. K. M:t (vill), att han vinlegger sig att uppynthe samme gård, att Hans N. haffver ther någen fördell utaff. G1R 26: 268 (1556). VDAkt. 1652, nr 24. —
-PÅTA, -ning. särsk.
1) till 3: peta upp (lås o. d.); jfr påta upp a. Sådant låås, huilket man kunde oppotta med finger. Murenius AV 46 (1640).
2) till 12: gm påtande gräva l. luckra upp (jord o. d.); jfr påta upp b. Sylvius Mornay 496 (1674). Möjligen uppåtades jorden med tillhjälp af en afkvistad granruska. LfF 1901, s. 169. —
(1 e) -PÖSA, -ning. pösa upp (se pösa upp I 1, 2); äv. tr.: komma (ngt (l. ngn)) att pösa upp (se pösa upp II) l. svälla; i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. särsk. dels bildl., särsk. om person: uppblåst l. högfärdig, dels om fågel(s fjäderdräkt): uppburrad. Lindh Huuszapot. 142 (1675). Kolsyran lösgöres, samt uppöser den sega degmassan så att den blir porös. Almström KemTekn. 2: 412 (1845). Jag uttryckte mina tvifvel om hans goda vilja, då jag visste huru upp-pöst han varit sista åren. Strindberg Brev 11: 260 (1896). (Pilfinken) satt på kvällen mest stilla, litet uppöst, på sin äppelgren. Rosenius SvFågl. 2: 131 (1922). —
(8 c) -RABBLA, -ing. rabbla upp (ngt, särsk. läxa l. bön o. d.); jfr -ramsa. Braun Mårt. 233 (1856). Jag blev instängd för att läsa katekesläxan och .. jag satt som hypnotiserad utan förmåga att kunna lära mig upprabblandet av de döda orden. Lagergren Minn. 1: 142 (1922). —
(1) -RACKLA, -ing. (†) hosta l. harkla upp (slem o. d.); jfr rackla, v.3 5, o. -hosta. Acrel Sår 186 (1745). Under natten kan .. samla sig .. ett segt slem, hvilket på morgonen med svårighet uppracklas. Wretlind Läk. 5: 30 (1897). —
-RADA, -ning.
1) (†) till 1 e: stapla l. trava upp (ngt); jfr rada upp 2. Gratulanterna undfägnades ymnigt med .. konfektyrer, stora sockernötter m. m., allt högt uppradadt liksom ättehögar. Wacklin Minn. 3: 60 (1845). Cannelin (1939).
2) (numera mindre br.) till 8 (c), i fråga om muntlig l. skriftlig framställning: räkna upp (ngt); jfr -räkna 3 o. rada upp 3. Hammarsköld SvVitt. 2: V (1819). Blott allt för länge har jordkunskapen föga eller intet annat varit än ett andetomt och meningslöst uppradande af berg och dalar, sjöar och floder, städer och riken. Svensén Jord. 2 (1884). Ett kompendium af sammanhangslöst uppradade data och notiser. 2NF 32: 1280 (1921).
3) till 10: placera (ngt) i rad(er); äv. dels refl. med pluralt subj., dels (utan klar avgränsnning från 2) oeg. l. bildl.; numera i sht i p. pf.; jfr rada upp 1. Snart, se’n du (dvs. G. II A.) förde din stolta armada, / Lagrad vid Lytzen i blodiga spår, / Märks tideböckren för verlden upprada / Hundrade och sextio år. Bellman (BellmS) 7: 151 (1791). (Svalungarna hade) i hundratal uppradat sig på den kring taken dragna åskledartråden. Santesson Sv. 121 (1887). På skåpets lilla hylla stodo toalettgrejor uppradade, prydligt och ordentligt. Hedberg VackrTänd. 338 (1943). —
(12) -RAFFLA, -ing. (numera mindre br.) repa l. rispa upp (tyg l. väv o. d.); äv. med obj. betecknande garn l. tråd o. d.; i sht i p. pf.; jfr -rispa o. raffla upp. Det ur väfnaden upprafflade garnet. TT 1895, M. s. 88. S. k. konstull af upprafflade, gamla ylleväfnader är af 3 slag. LAHT 1910, s. 646. SAOL (1973). —
(9) -RAGGA, -ning. ragga upp (ngn); i sht i p. pf. Vi blev uppraggade av Allan Schulman på hans sons studentskiva för någon vecka sedan, skrattar Louise och Maj. SvD(A) 23/5 1967, s. 14. Oskuldsfulla herr Vatelin, som uppraggats av Lena-Pia Bernhardssons burleska engelska Maggy på kärleksstigen. DN 29/3 1974, s. 12.
(9) -RAKA. (†) gm rakande samla upp (ngt); jfr raka upp (se raka, v.3 särsk. förb.). Sedan .. upprakades det på fredade mossar till ”rötning” utbredda linet. Landsm. XI. 10: 35 (c. 1888). —
(10) -RAMMA, -ramning. (†) ramma (se ramma, v.5) (gjutform l. ugn o. d.); jfr ramma upp. En gul eldfast sand, som i England allmänt begagnas vid upprammningen af kupolugnar. JernkA 1844, 2: 13. Degeln upprammas i formar. JernkA 1900, Bih. s. 284. —
(8 c) -RAMSA, -ning. (numera mindre br.) rabbla upp (ngt, särsk. läxa l. bön o. d.); jfr -rabbla o. ramsa upp. Schulthess (1885). Det likgiltiga uppramsandet af en främmande språktext vänjer lärjungarne till likgiltighet för .. stil och tanketukt. PedT 1902, s. 257. SAOL (1973). —
(10) -RAPPA, -ning. (†) (på nytt) rappa (mur l. vägg l. byggnad o. d.); jfr rappa upp (se rappa, v.2 särsk. förb.). Holmberg 2: 616 (1795). Björkman (1889). —
(1, 7) -RASA. (†) särsk. till 7, om växelkurs l. räntesats l. lön o. d.: (våldsamt o. hastigt) stegras l. rusa upp; jfr rasa upp. Den uprasande Wexel-Coursen. DA 1771, nr 78, s. 2. Sedan .. (lönerna) en gång uprasat, kunna de icke nedsättas. JournSvL 1799, s. 588. —
(12) -RASPA, -ning. gm raspning göra (yta o. d.) skrovlig; äv. med avs. på tyg l. vävnad l. garn o. d.: repa upp; numera i sht i p. pf.; jfr -rispa. NF 2: 802 (1877). Uppraspat gammalt ylle, omkardat och ofta spunnet blandat med linavfall. Gruddbo 444 (1938). En brädbit, som antingen är naturligt skrovlig eller uppraspas. Rig 1957, s. 44.
Spoiler title
Spoiler content