publicerad: 1956
RANT ran4t, sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
(vard.) (tanklöst l. planlöst) rännande, spring, ”rantande”. Wrangel FornTid. 84 (1926). Det blir inte något mera rant med medarbetarna där uppe. Widegren Johanssons 179 (1939).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content