SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RANTA ran3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr RANT, sbst.2
Etymologi
[sv. dial. ranta; jfr nor. dial. ranta; sannol. bildat till stammen i RÄNNA, v. — Jfr RANT, sbst.1 o. adj., RANTA, sbst.1]
1) (vard.) springa omkring (hit o. dit, planlöst, utan mening), löpa (se LÖPA, v.1 I 8), ränna. SvTyHlex. (1851). (Baronen) som jag .. önskar ville ranta här i trapporna litet mindre. Alving FrkVästerv. 214 (1908). Detta eviga rantande om nätterna. DN(A) 1931, nr 125, s. 6.
2) (i Finl., numera knappast br.) gå omkring o. slå dank l. driva omkring sysslolös l. föra ett utsvävande l. liderligt liv l. ruckla o. d. Ack ren för länge jag rantat och skrutit, / Nu far jag hem och blir alvarsam. Runeberg (SVS) 2: 71 (c. 1827; om Fritiof, i parodi på Tegnérs Frithiofs saga). Bergroth FinlSv. 233 (1917).
Särsk. förb. (till 1, vard.): RANTA EFTER10 32 l. 40. SvD(A) 1926, nr 295, s. 10. —
RANTA OMKRING 10 04 l. IKRING04 l. KRING4. Björkman (1889). Trenter LysLandn. 205 (1946).
Spoiler title
Spoiler content