SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RASEN ra3sen2, adj. -set; -sne, -sna; -snare.
Etymologi
[sv. dial. rasen; jfr ä. d. rasen, vild o. d.; till RASA, v. II]
1) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) = RASANDE 5. Var rasen jämt, Maggan, ty ”vreden öfver andras och egna dårskaper höjer oss öfver oss själfva och öfver våra medmenniskor”. Fröding Brev 39 (1884). Jag har .. skrifvit tre rasna .. bref. Därs. 149 (1891). GbgP 1949, nr 14, s. 13.
2) (†) = RASANDE 7 c. (Regeringsledamöter äro bl. a.) baron Taube; och .. baron Armfelt. Dessa sitta vid styret under Konungens sjukdom. .. Och dör kungen, blir det än rasnare. Almqvist DrJ 225 (1834).
Avledn.: RASENHET, se d. o.
RASNA, v. [jfr sv. dial. rassna] (bygdemålsfärgat i vissa trakter) till 1, i förb. rasna till10 4, ilskna till. Engström 2Bok 107 (1909). Aldén Hemma 17 (1927).
Spoiler title
Spoiler content