SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RASKOLNIK raskol4nik, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(rask- 1891 osv. rosk- 17961904)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. raskolnik; av ry. raskołnik (fbulg. raskolĭnikŭ), till RASKOL]
man som tillhör en rysk separatistisk (schismatisk) religiös rörelse l. sekt, rysk religiös separatist; särsk.: gammaltroende; i pl. äv. utan avseende på kön. Flintberg Lagf. 1: 149 (1796). Han var en raskolnik af den ”prästlösa” sekten. Ahrenberg Landsm. 200 (1897). Statskyrkan accepterade .. (patriarken Nikons revidering av de kyrkliga böckerna 1667), och de som i opposition däremot fasthöllo vid det gamla, kommo att gälla som raskolniker. Fehrman OrientK 55 (1920). Grimberg VärldH 10: 650 (1941).
Ssgr (om ryska förh.): RASKOLNIK-NYBYGGE ~020. anlagt av raskolniker. 3NF 1: 662 (1923).
-VÄSEN, äv. -VÄSENDE. om det ryska separatistiska sektväsendet. 2NF 33: 810 (1922).
Spoiler title
Spoiler content