RASKOL raskå4l l. raskol4, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. o. fr. raskol; av ry. raskol, reva, rämna, kyrklig schism, kätteri, sekterism, av fbulg. raskolŭ, delning, kätteri, till rasŭ-, sönder-, o. klati, sticka, slakta (möjl. rotbesläktat med gr. κλάω, bryter; jfr KLASTISK)]
(om ryska förh.) kyrklig schism l. splittring (som medför separatistisk(a) rörelse(r) inom kyrkolivet); äv. om sådan rörelse l. (sammanfattande) om sådana rörelser. Jensen RyKultH 1: 191 (1908). 3NF 16: 494 (1932).
Ssgr (om ryska förh.): RASKOL-RÖRELSE. separatistisk (schismatisk) religiös rörelse. 3NF 2: 1111 (1924). —
SAOB
