RATT, sbst.2, n.; anträffat bl. i pl. =.
Etymologi
[finlandssv. dial. (Nyl.) ratt (StNordFilol. XXXI— XXXII. 4: 33 (1945)); jfr sv. dial. rate, långsträckt stengrund (Nyl.), räcka, rad (Runö); av oklart urspr.]
(i Finl., starkt bygdemålsfärgat, föga br.) en klippuddes yttersta, under havsytan nedgående fortsättning. Kobbar, steniga ratt .. och bärgiga skär. Mörne Strandb. 1: 12 (1915).
SAOB
