SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAUM l. RAUMUR, adj.; adv. -T.
Ordformer
(raume, pl. 1685. raumur 1685)
Etymologi
[uppkommet gm missuppfattning av isl. raumr, m., stor o. ful karl, möjl. besläktat med isl. rymr, brak, larm, lat. rumor, larm, rykte (se RUMOR)]
(†) stark, ond, vild, rasande. Glupande och raume Wargar. Spegel GW 191 (1685). (Lejonet) Såg grymt och raumurt ut. Därs. 225.
Spoiler title
Spoiler content