RAVAILLAC rav3ajak2 l. 30~2, äv. med mer l. mindre franskt uttal, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(äv. -vaja(c)k)
Etymologi
[till namnet på fransmannen F. Ravaillac, som 1610 mördade konung Henrik IV]
(vard.) filur, skojare, ”räv”; stundom äv.: festprisse, rucklare; äv. (skämts.) med försvagad bet., särsk. i uttr. (din) gamle (l. gamla) ravaillac!, gamle skojare! Gamle ravaillac! Söderberg Främl. 200(1892, 1903; tilltal i brev). Mången gammal Ravaillac, som .. bara solar sig i sin omgifnings vördnad. Engström 2Bok 107(1909). ”Nej, se goddag! .. Hur kan en sån gammal ravaillac ha det?” Rydqvist Kar. 8(1924). jfr: Du Norrcross, Damiens, du Ravaillac, hola! Bellman (BellmS) 4: 44(1769; okvädinsord vid gräl mellan ordensbröder i Bacchi orden; med anspelning på den engelske kaparkaptenen J. Norcross, fransmannen R. F. Damiens, som 1757 sökte mörda konung Ludvig XV, o. fransmannen F. Ravaillac).
