RAVEL ra4vel, sbst.2, n.; best. ravlet.
Etymologi
[jfr sv. dial. ravel, n., löst sittande ytterbark, dravel, stenravel, stenhop, stenröse, sannol. motsv. nor. dial. ravl, skräp, avfall; jfr nyisl. hrafl, avskrap, stycken av t. ex. is (se RAVLA, v.2)]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) mycket skrovlig o. av block uppfylld (havs)is. 2SvKulturb. 1—2: 252 (1934; från Norrbotten).
