RE- ssgr (forts.):
RE-AKTIV104, adj. [jfr t. reaktiv, eng. reactive, fr. réactif] (med prägel av fackspr.)
1) (mera tillf.) motvärkande, återvärkande; som innebär ett motstånd mot l. tillbakaträngande av ngt; särsk. fys. i fråga om krafter som ge upphov till l. innebära reaktion (se d. o. 1). Den från kometkropparna bortströmmande materiens reaktiva verksamhet på deras rörelser. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 57. PopEtnolSkr. 7: 50 (1912).
2) [jfr reaktans] el.-tekn. som utgör l. har avseende på icke aktiv (dvs. icke energiförbrukande) belastning i en växelströmsmatad krets; induktiv l. kapacitiv; motsatt: resistiv. Reaktiv belastning, effekt, energi, (ström)-komponent, spänning, ström. FörslElektrOrdl. (1931).
4) som utgör en reaktion på en impuls l. retning. Reaktiv svullnad. LbKir. 2: 328 (1922).
5) (numera föga br.) som har avseende på samhällelig reaktion mot brott l. förseelser. Frågan blir .. huru .. (statens) reaktiva verksamhet bör tänkas. Nyblæus Straffr. 14 (1852). —
-AKTIVERA01040 l. 10040, i Sveal. äv. —32, v., -ing. [jfr t. reaktivieren, fr. ráactiver] (med prägel av fackspr.) på nytt göra aktiv l. värksam; särsk.
1) med avs. på serum. 2NF 34: Suppl. 170 (1922).
2) med avs. på (politisk) rörelse l. värksamhet o. d. Reaktivering av den internationella kommunistiska verksamheten. GbgP 1948, nr 276, s. 2.
3) med avs. på person: låta återinträda i (aktiv) tjänst. Reaktivering av pensionsavgången personal. SFS 1940, s. 1428.
4) ss. vbalsbst. -ing, om förhållandet att en invalid helt l. delvis återvinner arbetsförmågan. SvUppslB (1935).
