RECEPTARIE re1säpta4rie l. res1-, l. -ep-, l. 10302, m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. I fackspr. användes stundom den lat. formen receptarius. Blom Med. 139(1801). 2NF(1915).
Etymologi
[jfr t. rezeptarius, receptarie, ä. eng. receptary, ä. fr. receptaire, receptsamling, nylat. receptarius, receptarie; till RECEPT, sbst.1]
farm. på apotek anställd farmaceut som huvudsakligen har till uppgift att expediera läkemedel efter läkarrecept. Hjelt Medicinalv. 3: 449(i handl. fr. 1799). Schillberg ApotMinn. 95(1927).
Ssgr (farm.): RECEPTARIE-EXAMEN. (efter två års elevtid o. ett års studier vid farmaceutiska institutet avlagd) examen som berättigar till anställning ss. receptarie. 2SvUppslB 23: 970(1952). —
