SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
RECEPTIV re1säpti4v l. res1-, l. -ep-, l. 40~1, äv. 30~2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. rezeptiv, eng. receptive, fr. réceptif; av mlat. receptivus, mottaglig, till supinstammen i lat. recipere (se RECIPIERA)]
som är i stånd att mottaga l. upptaga l. tillägna sig l. tillgodogöra sig intryck l. idéer o. d., känslig för intryck l. påvärkningar o. d., mottaglig (se d. o. 2); numera ofta övergående i bet.: som har lätt att lära l. tillägna sig (i sht bokliga) kunskaper o. d.; ofta motsatt: produktiv (se d. o. 3); äv. (filos.): som innebär mottaglighet för intryck utifrån. Receptivt arbete, bestående av inlärande (motsatt: produktivt arbete). Receptiv begåvning, (huvudsakligen) framträdande ss. (stor) lätthet att tillägna sig kunskaper. CJLAlmqvist i Svea 14: 115 (1831). Sinnligheten, den receptiva förmågan af åskådningens mångfald. Boström 2: 99 (1838). Jag anser mig äga ett sundt och klart .. förstånd, med den egenskap att vara mindre kritiskt och receptivt än skapande och produktivt. De Geer Minn. 1: 23 (1892). De starkt receptiva klassljusen i småklasserna. PedT 1927, s. 97. Bergman i 3SAH LXI. 2: 29 (1950). — särsk. (i fackspr.) i utvidgad anv., om färg: kall (se KALL, adj. 2 c), passiv (se PASSIV, adj. 4). Sonesson HbTrädg. 861 (1926).
Avledn.: RECEPTIVITET10104, äv. 01004, r. l. f. [jfr t. rezeptivität, eng. receptivity, fr. réceptivité] egenskap(en) l. förhållande(t) att vara receptiv, mottaglighet, känslighet; förmåga att mottaga l. tillägna sig kunskaper o. d., lätthet att lära; äv. (filos.) om (psykisk) förmåga att mottaga intryck utifrån. LittT 1795, s. 265. Ögats receptivitet för en färg. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 66. Ynglingens receptivitet för teoretiskt vetande. PedT 1897, s. 369. Hellström Malmros 35 (1931). särsk. (numera föga br.) med. om mottaglighet för medicinsk behandling l. för smitta o. d. TLäk. 1832, s. 191. Collin Ordl. (1847).
Spoiler title
Spoiler content