REDELFÖR, adj.
Etymologi
[sannol. bildat till redelförare (se RÄDELSFÖRARE) med anslutning av efterleden till FÖR, adj.; jfr ordparet TAL-FÖRAFE : TALFÖR]
(†) flink o. driftig. (Lat.) Expedito nobis homine opus est ... (Sv.) Vi behöfvom en redelför man. Schfnberg 1: 484 (1739).
