REDSKAPARE re3d~ska2pare, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[till REDSKAP; jfr fsv. redhskapa, tjäna l. passa upp o. d., sv. dial. reskapa seg l. sä, åbäka sig, förvrida sitt ansikte, oja sig m. m.]
(föga br.) man som användes l. låter sig användas för att uträtta l. åstadkomma ngt l. för att värka för ngns sak o. d., (ngns) värktyg l. handgångne man o. d.; jfr REDSKAP 3 c. Hin ondes redskapare, en svåra rik och häftig trollfinne. Högberg Vred. 3: 384 (1906). Dens. JesuBr. 2: 195 (1915).
