SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
REE re3e2, förr äv. REDE, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(rear, pl. 1774. rede 16401774)
Etymologi
[sv. dial. ree, reie; av omtvistat urspr.; möjl. etymologiskt identiskt med RIE (se Hedström SydsmålFolkm. 1: 84, 111, 124 (1932))]
(i vissa trakter, numera bl. starkt bygdemålsfärgat) träspak använd för baxning l. lyftning l. rullning o. d. av ngt (t. ex. timmer, sten), handspak. Linc. Iii 3 a (1640). Stora rear, handspikar. 6 till 7 alnar långa, af godt och starkt träd. Crælius TunaL 371 (1774). När man .. sätter reden under stenen, som skall upbrytas. Därs.
Spoiler title
Spoiler content