SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RIE ri3e2, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. rie; jfr nor. dial. rjaa; besläktat med fgutn. ri, f., stolpe, sv. dial. ri, stång m. m. (se RI). — Jfr REDA, v.2, REE, sbst., RIA, v.2, m. fl.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) trästör som med sin ena ända köres fast lodrätt i marken o. på vilken sädeskärvar upphängas för torkning; äv. om den på en sådan stör upphängda säden l. om stören jämte säden. Hedström Ordstud. II. 1: 202 (1948). Säd till sjuttio eller åttio riar. Västgötabygd. 1951, s. 76.
Ssgr: A (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): RI- l. RIE-STAKE. (ria- 1913) jfr -stör. LAHT 1913, s. 399. —
-STAV. (ria- 1938. rie- 1756) jfr -stör. De bruka .. inte någon bår, utan binda tillsammans ett par riestafvar, sätta kistan derpå. Tidström Resa 7 (1756). Halland 154 (1938). —
-STÖR. [jfr nor. dial. rjaastaur] stör varpå säd hänges upp till torkning; jfr rie, sbst.2 Œdman Bahusl. 51 (1746). —
-TAVLA. (ria- 1913) pall på vilken man står för att nå till att anbringa de översta kärvarna på rie. LAHT 1913, s. 402.
B (starkt bygdemålsfärgat): RIA-STAKE, -STAV, -TAVLA, se A.
Spoiler title
Spoiler content