SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
REFLEKTANT re1flektan4t l. ref1-, l. -läkt-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. reflektant; till REFLEKTERA; jfr SPEKULERA : SPEKULANT]
person som reflekterar på ngt (ett anbud l. att avsluta en affär l. att hyra ett rum o. d.); spekulant. (Lantbruks-)hjelpreda (önskas). Reflektant bör vara road af jakt. SD(L) 1892, nr 238, s. 7 (i annons). Sen hyr jag ut rummet åt någon annan. Jag har redan en utmärkt reflektant. Heerberger Dag 312 (1939).
Spoiler title
Spoiler content