publicerad: 1956
REGENERERA -e4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (rejenerèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr REGENERATION, REGENERATOR, REGENERATÖR.
Etymologi
[jfr t. regenerieren, eng. regenerate, fr. régénérer; av lat. regenerare, av re- (se RE-) o. generare (se GENERERA)]
(i sht i fackspr.)
1) tr.: alstra på nytt, ge ny gestalt, återbilda, pånyttföda; ofta i mer l. mindre deponentiell anv. Ilmoni Sjukd. 1: 174 (1846). Medan .. vattenkraften i floderna ständigt regenereras. SvGeogrÅb. 1943, s. 118. Hammenhög Torken 119 (1951). särsk.
a) fysiol. återbilda (ett organ l. en vävnad o. d. som förlorats), ersätta (ett förlorat organ osv.) med ett annat gm nybildning, förnya (ngt gm att ersätta den förlorade delen). Florman Anat. 1: 30 (1823). Växten regenereras, återbildar sina förlorade delar genom att framalstra nya. Lundegårdh VäxtKrigsstig. 93 (1917). Bergmark Nervsj. 166 (1931).
b) geol. med avs. på naturföremål; vanl. i p. pf., i sht om jökel: bildad av sammanstörtade isstycken från en sönderbruten jökel. (Isstyckena) hopläkas .. vid brantens fot till en ny, regenererad, glacier. Nathorst JordH 423 (1891). SvGeogrÅb. 1943, s. 1.
c) kem. o. tekn. återvinna l. återbilda (ett ämne o. d. gm att avlägsna föroreningar l. gm en kemisk process som helt l. delvis är omvänd i förhållande till den varigm ämnet förändrats l. förlorats); äv. med avs. på värme som tillvaratages regenerativt l. med avs. på apparatur o. d. som ges förnyad användbarhet gm uppladdning o. dyl. l. med avs. på ngt vars utseende l. kvalitet återställes i sitt tidigare skick gm behandling o. d. Scheele Bref 39 (1770). Det bortgående värmets .. regenerering. TT 1872, s. 184. Härdgasernas regenerering eller .. reduktion för begagnande till andra metallurgiska operationer. JernkA 1885, s. 361. Lågtemperaturrör, förbrukade .., regenereras. SvD(L) 1926, nr 84, s. 2 (i annons). Att man .. med spritångor regenererar .. den gamla fernissan. HantvB I. 1: 406 (1934). De regenererade motorsmörjoljorna. TT 1940, AutMot. s. 11. jfr SODA-, VÄRME-REGENERERING. särsk. med avs. på gummi: framställa ur gummiavfall. PT 1914, nr 283 A, s. 2.
d) (†) geol. i p. pf., liktydigt med: metamorfoserad. Lerskiffer. .. Är otvifvelaktigt en regenererad sten. JernkA 1832, Bih. s. 346. Fennia V. 10: 3 (1892).
e) med avs. på själsliga förmögenheter l. produkt av mänsklig skaparkraft (t. ex. konst, institution, stat(sskick) o. d.); äv. med avs. på person med tanke på hans sinne o. själsförmögenheter o. d.; särsk.: förnya, (åter)uppliva, ge ny friskhet l. styrka åt (ngn l. ngt); äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. Phosph. 1811, s. 373. Vid samma tid, som Konung Gustav III regenererade den fordna Vitterhets-Akademien. Hammarsköld SvVitt. 1: 261 (1818). En regenererad babylonisk-semitisk monarki. AntT XX. 5: 4 (1919). Regenererande för Geijers personlighet har .. umgänget med skogsnaturen .. varit. OoB 1936, s. 232. särsk.
α) refl. Preussiska nationen har .. en gång förut visat sig äga förmågan att regenerera sig. FoU 17: 75 (1846).
β) (mera tillf.) motvärka o. upphäva degeneration hos (ngn); i mer l. mindre deponentiell anv. äv.: förbättras l. förädlas (till ngt). Att tillförseln av sunda anlag till en redan angripen släkt kan verka regenererande. Gadelius Själsl. 1—2: 373 (1921). (Människan) kunde .. regenereras till en ängel eller .. degenereras till ett oskäligt djur. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 90.
2) intr., om växtskott l. rötter o. d.: växa fram ss. ersättning för förlorad del av växten o. d.; nybildas; äv. om befolkning: ånyo växa till (efter en farsot o. d.). VäxtLiv 2: 406 (1934; om rötter). Näsström FornDSv. 2: 260 (1948; om befolkning). Växter, som utbilda regenererande skott från sårkallus. SvVäxtförädl. 1: 681 (1951). —
Spoiler title
Spoiler content