REGULARISERA re1gular1ise4ra l. reg1-, l. -ɯl-, äv. -a1r-, äv. 010—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. regularisieren, eng. regularize, fr. régulariser; ytterst till lat. regularis (se REGULJÄR)]
(i sht i fackspr.) ge (ngt) en regelbunden form l. prägel, göra regelbunden; stundom: normalisera (ngt); i sht förr äv. dels: på vederbörligt sätt fastställa o. därigm ge (ngt) en auktoriserad karaktär o. d., dels: moderera (ngt); äv. med sakligt subj. Pfeiffer (1837). Det onda ligger i de motsatta tendensernas conflict, hvilka, i stället för att regularisera, hindra hvarandra. SvLittFT 1838, sp. 728. Alltför långt före din ankomst till Paris kan ej gärna din anställning som attaché bli besluten; men i början av nästa år ville jag få den regulariserad. LManderström (1864) i SnoilskyVänn. 1: 125. (Man) skulle .. kunna önska en trognare efterbildning af originalen och mindre ingripande regulariseringar .. t. ex. i .. återgifvandet af inskrifterna i Kräklingbo. KyrkohÅ 1913, s. 7. Alltsen den svenska versen på 1600-talet blev regulariserad, uppstod kravet på fast takt. PedT 1941, s. 186.
