publicerad: 1957
REGULJÄR re1guljä4r l. reg1-, l. -æ4r, l. (numera mindre br.) REGULIÄR re1guliä4r osv., l. -ɯl-, l. 0104, l. re1gulj- osv., l. (numera nästan bl. i bet. 1 a) REGULÄR re1gulä4r osv. l. REGULAR -a3r~ (numera bl. ss. förled i ssgr hörande till bet. 1 a, t. ex. REGULAR-ABBOT, -KANIK), adj. -are. adv. -T. Anm. 1:o Ordet användes förr möjl. i pl. i oböjd form. LReg. 221 (1645: regular gattur och Tårgh; möjl. ssg). Alle Pyramider hafwa warit stelte och bygde mycket regulier och i een richtig Ordning. RelCur. 375 (1682; möjl. adv.). 2:o Om personer (präster l. medlemmar av kongregationer o. d.) som förbundit sig att leva efter en ordensregel användes ordet stundom (med fackspråklig prägel, i fråga om romersk-katolska förh.) ss. sbst. i pl. i formen regulärer, efter motsv. anv. av t. reguläre, regularen, kyrkolat. regulares; jfr 1 a. 2NF 22: 1248 (1915). 3NF 16: 580 (1932). 3:o I sht förr användes stundom den lat. neutrumformen regulare (pl. regularia) i substantivisk anv. med bet.: (efter en viss böjningsklass) regelbundet (böjt) verb; jfr 2 a. Bring Rask 86 (1838: regularia, pl.). 4:o I sht förr användes stundom (med fackspråklig prägel) den lat. adverbformen regulariter. Pfeiffer (1837; i bet. 1, 2). Schrevelius CivR 3: 46 (1849; i bet. 2 c). Ekbohrn (1904; i bet. 1, 2).
Ordformer
(regu- c. 1630, 1635 osv. regui- 1723 (: reguillere, pl.). -lair(e) 1711—1844. -lar c. 1630—1730. -lar- i ssgr 1635 (: Regular Canicker) osv. -ler (-ller) 1672—1761. -lier (-liér) 1680—1917. -liär c. 1690—1931. -ljer 1815. -ljär 1873 osv. -lär 1667 (i bet. 4), 1823 (i bet. 1 a) osv.)
Etymologi
[jfr t. regulär, eng. regular, fr. régulier (f. -ière); av lat. regularis, som kan formas till stänger, i senlat. äv.: regelbunden m. m. (jfr lat. regulariter, adv., regelbundet), avledn. av regula (se REGEL, sbst.1). — Jfr IRREGULJÄR, REGULARISERA, REGULARITET]
1) som följer l. är i överensstämmelse med en regel (se REGEL, sbst.1 II 1 b) l. regler (i sht allmänt vedertagna regler); regelmässig (se d. o. 1); regelrätt (se d. o. 1); äv. om levnadssätt o. d.: regelbunden (se d. o. 1); utom i a, b numera vanl. i utvidgad [möjl. delvis från 2 utgående] anv.: regelrätt (se d. o. 3) l. riktig l. formlig l. egentlig o. d.; förr äv.: som grundar sig på en (till allmän efterrättelse anbefalld) norm. Wij .. hafwe .. betrachtat, uthi ett Rijke .. högnödigt at wara, at hafwa uthi wägande och måhlande, een regular wiszhet, som uthi inbördes Handel och Wandel .. ett Rättesnöre kan wara. Schmedeman Just. 430 (1665). Een ung drengh, som intet haf(ve)r kunnat fört så regulert lefwerne. ConsAcAboP 4: 49 (1672). Det som vi kalla en rätt Utländsk handel, braktes först uti en regulair methode och ordning af frie Stater. Nordencrantz Arc. 56 (1730). Kännedom af den reguliera manövern är för befälhafvaren lika nödvändig som konsten at skrifva correct är för författaren. KrigVAH 1830, s. 323. Vid denna tid är det som han ingår .. sin första reguliera kärleksförbindelse. Strindberg TjqvS 1: 156 (1886). Någon reguljär inbrottsstöld hade inte begåtts på Tjurö i mannaminne. Hellström Storm 131 (1935). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i eng., fr. o. mlat.] (i fråga om romersk-katolska förh.) om präst, kanik, (medlem av) kongregation, domkapitel o. d.: som (resp. vars medlemmar) förbundit sig att leva efter (stundom: leva i sträng observans av) en ordensregel; motsatt: sekulär; jfr REGELBUNDEN 1 a, REGLERA II 10 a. Dagligen draga sekulära och regulära Presterskapet (Prester och Munkar) till Quirinalen. VexiöBl. 1823, nr 42, s. 1. Ett stort antal .. (reform-)kongregationer af s. k. ”reguljära observanter” bildades (mot medeltidens slut inom augustinerorden). 2NF 2: 410 (1904). SvKyrkH 2: 658 (1941; om domkapitel). Reguljära präster. 2SvUppslB 21: 1142 (1952).
b) om krigsmakt, armé, trupp(er), soldater o. d.: som utgör resp. tillhör ett lands författningsenligt organiserade o. utrustade (stundom: permanenta l. stående) krigsmakt; motsatt: irreguljär; i fråga om ä. förh. stundom särsk.: som utgör l. tillhör linjetrupperna; äv. mer l. mindre bildl.; stundom äv. (övergående i 2) om polis(kår) o. d.: som utgör l. ingår i den egentliga (för de vanliga polisiära uppgifterna organiserade) polismakten, ”vanlig” l. ”ordinarie” o. d.; om ä. förh. äv. om (stads)vakt: som är organiserad o. utrustad på behörigt militärt sätt resp. (om enskild medlem:) som tillhör sådan (stads)vakt; jfr 2 samt REGELBUNDEN 1 e, REGLERA II 10 b. Regulier milice. SvFlH 2: 97 (i handl. fr. 1719). Den som wåldswärckar en regulier och med Öfwer- ock Under-Gewär försedd Wackt, dömes .. til döden. PH 1: 287 (1720). Stiernman Riksd. 2519 (1723; om stadsvakt). The reguillere troppar, som vid all åkommande fiendtlighet kunna och böra gå fienden emot. 2RA 1: 695 (1723). Till presterskapets reguliera här kom munk-ordnarnes, af Rom endast beroende, milis. Geijer I. 6: 47 (1839). (Detektivernas) fångst gjorde den reguljära polisen mållös av häpnad. AshtonWolfe Storstadsförbr. 221 (1928; om franska förh.). (Zigenarna) ha .. tjänat krigsmakten i olika länder, mestadels säkerligen i trosstjänst och spanartjänst men även som reguljära soldater. Etzler Zig. 35 (1944). särsk. (†) i utvidgad anv., i uttr. uppsätta (trupper) på reguljär fot, organisera (trupper) ss. reguljära beståndsdelar av krigsmakten. KrigVAH 1805, s. 127.
c) (mera tillf.) om sändebud: som tillhör ett lands fasta diplomatkår, ordinarie. Jag underhandlar icke med subalterner utan med reguliära eller utomordentliga sändebud, svarade (Sigismund). Strindberg NSvÖ 2: 83 (1906).
2) som kan karakteriseras medelst l. som följer l. är i överensstämmelse med en regel (se REGEL, sbst.1 II 2) l. regler; som det finns en (enkel) regel l. (enkla) regler för; äv. allmännare: som icke företer oberäkneliga växlingar, jämn, likformig; regelbunden (se d. o. 2); äv. (o. numera oftast): som representerar det normala l. vanliga, vanlig, allmän, ordinär, äv.: typisk; stundom svårt att skilja från 1. Desze Taflor (dvs. kartor) äre den Lag underkastade, att alle desz dehlar hafwa en wisz och regular proportion. Rålamb 4: 47 (1690). För oss blir det alltid bekymrande, att förutse, att .. den reguliera marchen af Intressen på skuld .. skulle afbruten blifva. AdP 1789, s. 786. Vattenytan reflekterar .. ljuset reguliert, jordytan, träden, stenarne m. m. deremot irreguliert. Fock 1Fys. 281 (1853). Denne (stridsman på hällristningen) har bålen formad som ett reguljärt solhjul, medan den hos de båda andra deltagarne i kampen mera liknar .. (en annan typ av) solbilder. 2VittAH 35: 108 (1927). Reguljära varor (dvs. sådana som icke realiseras) säljas ej under dessa utförsäljningsdagar. DN(A) 1933, nr 322, s. 9 (i annons). Det var en kväll i mars, Klerk väntades hem från en av de reguljära resorna. Nilsson HistFärs 16 (1940). — särsk.
a) språkv. = REGELBUNDEN 2 slutet. Den första Regulaire Conjugationen (i hebreiskan). Scherping Nyck. 34 (1730). Ord .., som hafva regulier böjning. FörslSkolordn. 1817, s. 110. Falk Skolp. 68 (1903).
b) [jfr motsv. anv. i t.] (i fackspr.) om trikåvara: som utgöres av färdiga plagg, fasonerad; motsatt: metervara. Kjellstrand TextVaruk. 95 (1940).
c) (numera bl. tillf.) ss. adv.: ordinärt (se ORDINÄR II 2), normalt. Linné Stenr. 66 (c. 1747). Reguliert bör denna talvers (dvs. fornyrdislag) hafva åtta rader i hvarje strof. Holmberg Nordb. 396 (1854).
3) [jfr 1, 2] = REGELBUNDEN 3; numera företrädesvis i fråga om trafik l. kommunikationer o. d.; äv. om kommunikationsled o. d.: som trafikeras i regelbunden trafik. (Läkemedlet) medför reguliera stolgångar. TLäk. 1833, s. 359. Ett danskt ångfartyg gjorde reguliera resor mellan Köpenhamn och Stettin. Reuterdahl Mem. 126 (1858). Stockholmsångare (äro) ensamma på den reguliära traden Stockholm—Köpenhamn—Kristiania. Sthm 3: 55 (1897). Reguljär kund. Auerbach (1913). SFS 1941, s. 1538 (om trafik). — särsk.
b) ss. adv.: regelbundet (se REGELBUNDEN 3 a); numera företrädesvis i fråga om trafik l. kommunikationer o. d. Kellgren (SVS) 6: 221 (1789). Några .. män af hans ålder, som reguliert Onsdagar och Lördagar besökte honom, för att spela bräde. Wetterbergh KärlAff. 24 (1852). Svenska turistföreningens vandrande klövjerajder gå reguljärt en gång i veckan mellan Abisko och Kebnekaise turiststationer. SvD(A) 1926, nr 180, s. 10.
c) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., om fartyg: som går i regelbunden trafik; förr äv. om tidning: som utkommer regelbundet. Höök åtog sig att hvarje Onsdag utgifva en regulair tidning. ÅbSvUndH 34: 75 (1844). Reguljär Amerikaångare. Ramsten o. Stenfelt (1917). Lang FinlSjör. 134 (1932).
4) [jfr 1, 2] (numera i sht i fackspr.) = REGELBUNDEN 4. Reguljär månghörning, polyeder. Reguljära kroppar, särsk.: reguljära polyedrar. Reguljära systemet (miner.), kristallsystem med tre mot varandra vinkelräta, lika långa axlar. Hedin ResBengt 60 (i handl. fr. c. 1630; om fästning). Att .. (Nora o. Lindesberg) blifua bygde medh regular gattur och Tårgh, aldeles effter der på giorde afrijtningh. LReg. 221 (1645; möjl. ssg). Et generelt sätt at noga mäta rymden af alla kroppar, de må vara regulaire eller irregulaire. Triewald Förel. 1: 30 (1735). Brahestad är liten, men regulär. Forsström Dagb. 126 (1800). För att få en regulier form på tomten, lemnades .. en del jord utom inhägnaden. Svanberg RedLefn. 357 (1882). Hahr NordeurRenässArkit. 204 (1927). (†) Alla desze (dvs. horisontal-, vertikal-, oriental- o. occidentalur) kallas reguliera, hwar till och höra Equinoctial och polar. Rålamb 4: 106 (1690; motsatt: solur med deklination); jfr 1. — särsk.
b) (numera mindre br.) = REGELBUNDEN 4 b. Kellgren (SVS) 6: 21 (1773; i bild). (Infödingarnas på Tongaöarna) ansigten äro reguliere. Cook 2Resa 142 (1783). Hennes anletsdrag ega ej den reguliera skönhet, hvars linier synas uppmätne med lineal. Rydberg Frib. 28 (1857). Reguliära anletsdrag. Blanche Bild. 2: 56 (1864). Hon är allt annat än reguliert vacker. AEdelfelt (1882) hos Ahrenberg Männ. 3: 53; jfr 1.
c) (†) i utvidgad anv., i uttr. reguljär fortifikation, om den del av befästningskonsten som har avseende på uppförande av fästningar med regelbunden form. Ståhlsverd 1 (1755).
Ssgr (i allm. till 1 a): REGULJÄR- l. (numera bl. i ssgr hörande till 1 a) REGULAR-ABBOT. [jfr t. regularabt] (om romersk-katolska förh.) reguljär abbot. NF 1: 21 (1875). Därs. 13: 850 (1889). —
(4) -FIGUR. (regular-) (†) geom. reguljär figur. Rålamb 1: 122 (1690; om cirkel l. reguljär månghörning). Därs. 126. —
-KANIK. [jfr t. regularkanoniker] (om romersk-katolska förh.) reguljär kanik. Probst öfwer the Regular Canicker i Beauwais. Schroderus Os. 2: 613 (1635; lat. orig.: Præpositus Canonicorum regularium). —
(4) -KROPP. (regular-) (†) geom. reguljär geometrisk kropp. Rålamb 1: 32 (1690; om sfär l. regelbunden polyeder). —
-PERSON. (regular- 1875) (tillf., om romersk-katolska förh.) person som förbundit sig att leva efter en ordensregel; jfr ordens-person. Forssell Stud. 1: 463 (1875; i pl.). —
-PRÄST. [jfr t. regulargeistlicher, regulärgeistlicher] (om romersk-katolska förh.) reguljär präst. SvUppslB 22: 678 (1935). —
(4) -VÄRK, n. (regular-) (†) befästningsvärk uppfört efter regelbunden grundplan (vanl. i form av en polygon). Rålamb 1: 126 (1690).
Spoiler title
Spoiler content