SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
REKALESCENS re1kalesän4s l. rek1-, l. -ʃän4s, l. 0104, r.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. recalescence)
Etymologi
[jfr t. rekaleszenz; av eng. recalescence, till recalesce, av lat. recalescere, bli varm igen, av re- (se RE-) o. calescere, bli varm, inkoativbildning till calere, vara varm, glöda. — Jfr CHAUFFÖR, KALFAKTOR, KALORI]
metall. vid avsvalning av smält järn l. stål stundom (vid en viss temperatur) inträdande (svagt) uppflammande av den successivt mörknande glödgningsfärgen. JernkA 1890, s. 203.
Ssg: REKALESCENS-TEMPERATUR. metall. vid vilken rekalescens inträder. JernkA 1890, s. 223.
Spoiler title
Spoiler content