publicerad: 1957
REKLAMATION re1klamaʃω4n l. rek1-, äv. -atʃ-, l. 0104 (- - -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. rec-)
Etymologi
[jfr t. reklamation, eng. reclamation, fr. réclamation; av lat. reclamatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till reclamare (se REKLAMERA, v.1)]
1) (i sht i fackspr.) motsv. REKLAMERA, v.1 3: krav på återlämning l. utlämning (av ngt), återfordran; äv.: krav på ersättning (för ngt förkommet l. förstört o. d.), ersättningsanspråk; ofta konkret(are), om ett enstaka sådant krav l. om skrivelse o. d. som innehåller sådant krav. PT 1758, nr 57, s. 4. De reklamationer, som uppstått med anledning af inbördeskriget i Chile 1891. SFS 1896, Bih. nr 8, s. 1. Reklamationer av på spanskt territorium kapade svenska fartyg. HT 1925, s. 357. — särsk.
a) (numera knappast br.) motsv. REKLAMERA, v.1 3 a: krav på utlämning av förrymd brottsling l. fånge o. d. HSH 9: 277 (1743). Juden har jag på Eders Excellenses reklamation utbekommit af borgmästaren i Hamburg. Almqvist DrJ 393 (1834). Wedberg 1HD 134 (1922; om förh. 1807).
b) post. motsv. REKLAMERA, v.1 3 b: krav på undersökning rörande postförsändelse som icke blivit befordrad i vederbörlig ordning; äv. konkret(are). SPF 1855, s. 269. Reklamation kan inlämnas eller insändas till generalpoststyrelsens reklamationskontor (m. m.). SFS 1918, s. 1860.
2) (†) motsv. REKLAMERA, v.1 4: åberopande l. hävdande (av ngt). En reclamation af den naturliga rättigheten att hämnas. Nordström Samh. 2: 751 (1840).
3) i sht handel. o. jur. motsv. REKLAMERA, v.1 5: framställning av besvär l. protest mot ngt (t. ex. i fråga om levererad vara); särsk. konkret(are), om meddelande varigm ngn anmärker på fel l. brist hos en levererad vara o. d., yrkande på rättelse i leverans. Neutral reklamation, reklamation som icke innehåller preciserad uppgift om vederbörandes yrkande. NF (1889). Fliesberg Handel. 7 (1891). Reklamation bör göras skriftligen hos rederiet eller fartygets agent senast inom 24 timmar efter slutförd lossning. Lang FinlSjör. 427 (1932). HandHantv. Hand. 3: 43 (1934). — särsk. (numera föga br.) i allmännare anv.: besvär, protest, klagomål. GT 1786, nr 14, s. 1. Ingen röst höjde sig till reklamation mot den sonliga känslans utgjutelser. Crusenstolpe Ställn. 9: 38 (1844). Martin Sett 32 (1933).
-AVGIFT~02, äv. ~20. särskild avgift som erlägges för reklamation av postförsändelse. Döss o. Lannge 512 (1908). —
(1 a) -BREV. (†) brev vari utlämning av en brottsling begärdes. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 132 (1816). —
-KONTOR.
1) till 1: kontor inom järnvägsstyrelsen med uppgift att handlägga reklamationer rörande förkommet gods o. d. FinlStatskal. 1924, s. 233. SFS 1928, s. 508.
2) post. till 1 b: kontor inom generalpoststyrelsen med uppgift att handlägga reklamationer rörande förkomna postförsändelser o. d. Geijer Postförf. (1880). —
-LÄNGD. (†) längd (se d. o. 8) l. liggare vari vid postanstalt anteckningar rörande reklamationer gjordes; jfr -diarium. Geijer Postförf. (1868, 1890). BtRiksdP 1869, I. 1: nr 18, s. 5. —
(1) -PROCESS. jur. process varvid ersättningsanspråk o. d. framställas. Rydén Pontoppidan 576 (1766). 2NF 22: 292 (1915). —
Spoiler title
Spoiler content