RE- ssgr (forts.):
RE-KOMBINATION10104 l. 01004. (i fackspr.) förnyad kombination. Uppståndelsen skall alltid te sig som en rekombination, en återförening af förvandta beståndsdelar. Hirn Hearn Exot. 2: 167 (1903). SvVäxtförädl. 2: 158 (1951). särsk. fys. o. kem. förening av positiva joner med negativa joner l. elektroner (varvid neutrala atomer l. molekyler återbildas). TMatFysKemi 1919 —20, s. 89. —
-KOMBINERA10040 l. 01040, i Sveal. äv. —32, -ing. fys. o. kem.
1) tr., med avs. på ämne l. jon o. d.: åter förena (med ngt); särsk. i pass. med intr. bet.: åter förenas, gm (kemisk) förening åter övergå (till ngt). BokNat. Mater. 238 (1953: rekombineras).
