REKTANGULARITET räktaŋ1gɯlar1ite4t l. rek-, stundom -taŋ1ɯ-, l. räk1taŋg- osv., l. -ul-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr eng. rectangularity; nybildning till REKTANGULÄR efter mönster av sådana ordpar som POPULÄR : POPULARITET, VULGÄR : VULGARITET]
(mera tillf.) egenskapen l. förhållandet att vara rektangulär. (I Washington) fanns föga av New Yorks, Chicagos eller Detroits tornhöga rektangularitet. Bengtsson Linklater JuanAmer. 270 (1931). —
