SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
REKTE, adv.
Ordformer
(recte)
Etymologi
[av lat. recte, till rectus, rak, rät (se REKTA)]
(†) rakt, direkt. (Efter segern) ähre Högstbemelte Kongl. Mayst. gången recte på Crakow. NAv. 1655, nr 1, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content