REKUPERERA, v.; pr. sg. pass. -as. vbalsbst. -ANDE; jfr REKUPERATION.
Ordformer
(rec-)
Etymologi
[jfr t. rekuperieren, eng. recuperate, fr. récupérer; av lat. recuperare, återtaga, återvinna (refl.: hämta sig), till re- (se RE-) o. capere, taga (jfr OCKUPERA, RECEPT m. fl.). — Jfr FÖRKOVRA,REKUPERABEL,REKUPERATIV,REKUPERATOR]
(†) åter förvärva, återskaffa; återvinna, återfå; återställa. Min förre credit ähr migh så liderligen afskurin, .. den jagh och icke veet till att recuperere. OxBr. 10: 337(1632). The Gülichske Landskapers recupererande. NAv. 20/3 1656, nr 1, s. 3.Biurman Brefst. 169(1729).
