SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
REKURSION re1kurʃω4n l. rek1-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr ä. eng. recursion; av lat. recursio (gen. -ōnis), vbalsbst. till recurrere (se REKURRERA)]
1) (†) tillflykt. Biurman Brefst. 169 (1729).
2) mat. rekurrens (se REKURRENS, sbst.1). 2SvUppslB (1952).
Ssg: (2) REKURSIONS-FORMEL. mat. jfr rekurrent a. 2SvUppslB 23: 1094 (1952).
Spoiler title
Spoiler content