SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
REKVISITOR, m.; best. -n; pl. -er.
Ordformer
(reqvi-)
Etymologi
[jfr eng. requisitor; latiniserande bildning (motsv. ett lat. vbalsbst. till requirere) till REKVISITA, REKVISITUM. — Jfr REKVISITÖR]
(†) rekvisitör. PT 1908, nr 85 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content