SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
RELIKTÄR re1liktä4r l. rel1-, l. 4r, adj.; adv. -T.
Etymologi
[bildat till RELIKT, sbst. (l. adj.), med den (från fr. lånade) ändelsen -är (jfr t. ex. ELEMENTÄR, ORDINÄR)]
(i sht i vetenskapligt fackspr., mera tillf.) reliktartad, relikt. (Det) visar sig, att reliktära utposter (av sv. reptiler o. amfibier), särskilt .. i Norrland, förekomma i stor utsträckning. FoFl. 1946, s. 127.
Spoiler title
Spoiler content