RELIKVARIUM re1likva4rium l. rel1-, l. 10302, förr äv. RELIKVIARIUM, n.; best. -iet; pl. -ier.
Ordformer
(-kvarium (-qva-) 1871 osv. -kviarium (-qvi-) 1787—1904)
Etymologi
[jfr t. reliquiarium, eng. reliquary, fr. reliquaire, span. relicario, it. reliquiario, mlat. reliquiarium; bildat till lat. reliquiæ (se RELIK) l. direkt till RELIK]
relikgömma. 2VittAH 2: 267 (1787, 1791). Relikvarierna (i en svensk kyrka under medeltiden), som voro av växlande storlek, alltifrån de vanliga, armformade relikkärlen (”helgedomakar”), .. till de stora helgonskrinen. SvKyrkH 2: 692 (1941).
