RELOKATION re1lokaʃω4n l. rel1-, l. -ωk-, l. 01—, äv. -atʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. relokation, eng. o. fr. relocation; av nylat. relocatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till senlat. relocare, utarrendera på nytt, av lat. re- (se RE-) o. lat. locare, utarrendera m. m., till locus, plats (se LOKUS)]
(numera föga br.) jur. utarrenderande l. uthyrande av ngt på nytt; särsk. om den förlängning av ett gällande arrende- l. hyresavtal som äger rum, då jordägaren resp. hyresvärden låter arrendatorn resp. hyresgästen sitta kvar efter avtalstidens utgång utan att anmana honom att avflytta. 2NF (1915).
