[av fr. remplissage, vbalsbst. till remplir, (ånyo) fylla, av ffr. remplir l. raemplir, (upp)fylla, av re- (se RE-) o. emplir, fylla (av lat. implere, fylla, av in (se I, prep. o. adv.2) o. ett nästan bl. ss. senare led i ssgr förekommande plere (jfr KOMPLERA,SUPPLERA), besläktat med plenus, full; se FULL, adj., o. PLENUM), resp. aemplir, fylla, av à (jfr À, prep.) o. emplir (se ovan)]
(†) (värdelös) utfyllnad, fyllnadsgods. Det finns ej en enda not (i Händels uvertyrer) som kan anses för remplissage. Geijer I. 8: 392(1807).
