SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
REMSLA l. RIMSLA, r. l. f.; pl. -or (Kiellberg, GFHjortberg).
Ordformer
(rems- 17441773. rims- 17531765)
Etymologi
[sv. dial. remsla, rimsla; avledn. av REMSA, sbst. — Jfr REMSLING]
(†) = REMSA, sbst. 1, 1 a, e. BoupptVäxjö 1744. (En skräddare) som ey så noga tilpassar, at all ting varder til nytta användt, lembnar en hop rimslor och lappar. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 15 (1753). GFHjortberg hos Barchæus LandthHall. 114 (1773).
Spoiler title
Spoiler content