SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
RENEGERA, v. -ade.
Etymologi
[jfr t. renegieren, eng. renegade, renegue; av mlat. renegare, förneka, av re- (se RE-) o. negare, neka (se NEGERA). — Jfr RENEGAT]
(†)
1) förneka, avsvärja. Dalin (1871).
2) överge (ngn). Dhem .., som förmärkias änn vela hängia sigh till .. (August av Sachsen) och honom intet ärna at renegera, måst[en] I svårt hota. Carl XII Bref 345 (1701).
Spoiler title
Spoiler content