publicerad: 1957
RENFANA re3n~fa2na, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (numera föga br.) RENFAN ~fa2n, r. l. m.; best. -en; förr äv. RENFARA, r. l. f., l. RENFARN, m.
Ordformer
(ree- c. 1710. ren- (reen-) 1672 osv. rene- (reene-) 1538—1700. renne- 1639—1700. ränn- 1759. ränne- 1639. -fan 1578—1870. -fana 1538 osv. -fane 1578. -fano c. 1550. -fara c. 1755. -farn 1640)
Etymologi
[fsv. renefana; jfr d. rejnfan, regnfang, ä. d. renfan(e), rejnfarn, nor. reinfann, nor. dial. reinfan(n), reinfar; av mlt. reinevān(e), -var(ne), av fsax. rēnifano, reinfano m. m., motsv. fht. rein(i)fano m. m. (t. rainfarn, ä. t. reinfa(h)ren m. m.); av de ord som föreligga i fht. rein (se REN, sbst.2) o. fsax. resp. fht. fano, fana (se FANA), alltså eg.: fana på (väg- l. åker)ren, efter blommornas lysande färg o. stjälkens reslighet; sedermera ombildat med anslutning till mlt. varne resp. t. farn, ormbunke, efter bladens utseende. Formerna -farn o. -fara bero på inflytande från ä. t. reinfa(h)ren]
1) växten Chrysanthemum vulgare (Lin.) Bernh. (äv., i vissa trakter, kallad tysk renfana, förr äv. gemen renfana), i sht förr med användning ss. medicinal- o. färgväxt samt ss. malmedel; äv. koll., särsk. (i sht förr, farm.) om blommorna; stundom äv. allmännare, om (växt tillhörande) släktet Tanacetum Lin. (vilket numera ofta inräknas i släktet Chrysanthemum Lin.). VarRerV 58 (1538). Man kokar Reenfana i sööt miölck, och dricker den warm .., så fördrijfwer thet Spolormen. Utterman Ertmann D 1 a (1672). Gemen Renfana. Bromelius Chl. 112 (1694). Renfanan .. för hvilkens blad, frön och knoppar, både maskar, mått och mal, hysa mycken afsky. Fischerström Mäl. 23 (1785). Florman Pharm. 53 (1809; koll., om blommorna). Lilja FlOdlVext. 122 (1839; om släktet). Tysk Renfana. BotN 1892, s. 261 (från Södermanl.). Simmons Jönsson 471 (1935). — särsk. (numera föga br.) i uttr. krusig (förr äv. krusad engelsk) renfana, om (den i sht förr ofta odlade) varieteten Chrysanthemum vulgare f. crispum (D. C.) A. & G. (Lat.) Tanacetum Anglicum crispum. (Sv.) Krusat Englisk Renefana. Franckenius Spec. D 4 a (1659). Krusig Renfan. Lilja HbOdlVext. 273 (1843).
2) (i vissa trakter, i folkligt spr.) växten Achillea millefolium Lin., rölleka; förr äv. i uttr. vit renfana, Achillea ptarmica Lin., nysört. Hwijt Rennefahna. Schroderus Comenius 133 (1639; t. texten: der weisse Reinfarrn; om Achillea ptarmica). (Lat.) A(chillea) Millefolium .. (sv.) Renfana. BotN 1892, s. 261 (från Södermanl.). Bolin Åkerogräs. 70 (1926; från Östergötl.).
Ssgr (till 1): A (numera bl. mera tillf.): RENFAN-BLOMSTER. (förr) farm. = renfane-blomma. ApotT 1698, s. 28. Därs. 1739, s. 30. —
-OLJA, -SLÄKTE(T), se C.
B (†): RENFANA-FRÖ, se C. —
(jfr 1) -GRÄS. renfana (använd i läkemedel för hästar). IErici Colerus 2: 244 (c. 1645). Rålamb 13: 177 (1690). —
C: RENFANE-BAGGE. entomol. skalbaggen Galeruca tanaceti Lin., vars larver leva på bl. a. renfana. UppsPrEntom. 15: 52 (1905). —
-BLOMMA, r. l. f. (-fane- 1760 osv. -fans- 1763) särsk.: blomkorg av renfana (förr särsk. med medicinsk anv.); äv. koll. l. ss. ämnesnamn. (Mot mask) brukas .. (bl. a.) Renfane-blommor. Darelli Sockenapot. 194 (1760). Gentz Lindgren (1931). —
-FRÖ, n. (-fana- 1628. -fane- 1698 osv.) vanl. koll.; förr särsk. med medicinsk anv. Månsson Ört. 147 (1628). Darelli Sockenapot. 194 (1760). —
-KNOPP. särsk. (förr) = -blomma; jfr knopp 1 f. Haartman Sjukd. 168 (1759; i pl., med medicinsk anv.). —
-MALÖRT~02, äv. ~20. bot. växten Artemisia laciniata Willd. (med blad påminnande om renfanans); jfr -gråbo. Liljeblad Fl. 356 (1798). SvNat. 1924, s. 10. —
-OLJA, r. l. f. (-fan- 1698—1739. -fane- 1764 osv.) (förr) farm. ur renfana utvunnen olja (använd ss. maskmedel). ApotT 1698, s. 55. Berzelius Kemi 4: 417 (1827). —
-SLÄKTE(T). (-fan- 1904—1935. -fane- 1950 osv.) bot. växtsläktet Tanacetum Lin. (numera vanl. räknat ss. underavdelning av släktet Chrysanthemum Lin.). ArkBot. II. 1: 8 (1904). —
D (†): RENFANS-BLOMMA, se C.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content