REPARATUR re1paratɯ4r l. rep1-, l. 01—, r. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[av t. reparatur, till lat. reparare (se REPARERA)]
(numera bl. i vetenskapligt fackspr.) reparation (se d. o. 1), lagning. BöneskrMod. 6 (1775; om lagning av kläder). Reparatur af muren kring stallgårdstomten. Svanberg RedLefn. 525 (1882). (Kanylkronesystemet) ger .. goda och relativt enkla möjligheter till reparaturer. SvTandläkT 1950, s. 243.
