SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
REPRODUKTIV rep1rodukti4v l. re1-, l. -ωd-, l. 0104, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -duc-. -tif 1806—1855. -tiv 1822 osv.)
Etymologi
[jfr t. reproduktiv, eng. reproductive, fr. reproductif; till REPRODUCERA; jfr PRODUKTIV]
1) (i fackspr., utom i b numera bl. mera tillf.) motsv. REPRODUCERA 1: som kan reproducera ngt l. frambringa ngt på nytt; äv.: som innebär l. har avseende på nyalstring l. reproduktion (se d. o. 1). Andersson (1845). När förbrukningen endast afser att framkalla nya värden, kallar man den reproduktiv. Aldén Medb. 4: 124 (1885). Schauman o. Christierson Gide 517 (1899). 2NF 22: 1435 (1915). jfr: Reproductif, (dvs.) som kan alstras (möjl. felaktigt för alstra) på nytt. Pfeiffer (1837). — särsk.
a) om kvinna: som kan fortplanta sig l. föda barn, produktiv (se d. o. 1). (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 130 (1859).
b) (fullt br.) bot. i uttr. reproduktivt skott, fortplantningsskott. 2NF (1915).
c) (numera föga br.) som innebär l. har avseende på återuppbyggnad av organisk vävnad o. d.; jfr REPRODUCERA 1 a. ConvLex. 3: 468 (1825).
2) i sht psykol. o. filos. motsv. REPRODUCERA 2: som kan reproducera (ngt förut förnummet l. en föreställning o. d.); som har avseende på reproduktion av föreställningar o. d.; särsk. i uttr. reproduktiv inbillningskraft l. föreställningsförmåga, förmåga att framkalla minnesbilder, reproduktionsförmåga (se d. o. 2); jfr PRODUKTIV 4. Tuderus Kiesewetter Log. 126 (1806). Ribbing Anthr. 20 (1861). I motsats till erinringen, som reproducerar det åskådade och därför äfven kallas reproduktiv inbillningskraft, producerar fantasien nya föreställningar och kallas äfven produktiv inbillningskraft. Larsson Psyk. 24 (1896). Zola hade ett reproduktivt luktminne. Björck K12Stövl. 195 (1954). — särsk. psykol. i uttr. reproduktiv hämning, förhållandet att en ny förknippning l. association som anknytes till en tidigare invärkar försvagande på denna. PsykPedUppslB 2142 (1946).
3) (i sht i fackspr.) motsv. REPRODUCERA 3: som kan reproducera l. efterbilda (ngt); som innebär l. har avseende på reproduktion (se d. o. 3); äv. om person: som blott har förmåga till reproduktion (motsatt: nyskapande). TSvLärov. 1859—61, s. 223. Bauck 1MusH 298 (1862). (Han) var .. mera en reproduktiv än en produktiv talang. Lundegård Prom. 1: 63 (1893). (Skådespelerskans) konst blir i hög grad hvad man ville kalla reproduktiv. Söderhjelm Upps. 65 (1905). Östergren (1936). — särsk. (numera bl. tillf.) motsv. REPRODUCERA 3 a: som innebär l. har avseende på reproducering l. (mekaniskt) mångfaldigande. NF (1889). 2NF 22: 1435 (1915).
Avledn.: REPRODUKTIVITET100104, äv. 101004, r l. f. [jfr t. reproduktivität, eng. reproductivity, fr. reproductivité] särsk. (i fackspr.) till 1 o. 2. Andersson (1857). särsk. om en befolknings förmåga att reproduceras (se reproducera 1 b); återväxt. (Man) måste .. fordra, att bruttoreproduktionstalet skall vara något mer än 1 .. för att full reproduktivitet skall anses råda. SOU 1945, 53: 68.
Spoiler title
Spoiler content