SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1957  
RESALUTATION, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(resal- 16291655. resol- 1713)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. resalutation; av lat. resalutatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till resalutare (se RESALUTERA)]
(†) återgäldande av hälsning, hälsning tillbaka; särsk. om uppvaktning hos ett riksdagsstånd, utförd av deputation från ett annat stånd i syfte att återgälda en uppvaktning. RP 1: 149 (1629). Derpå afträdde Borgareståndetz deputerade till Prästerskapet, kommandes strax tillbaka med notification, att Prästeståndet nu strax komma effter att giöra sin resolutation. 1BorgP 231 (1713).
Spoiler title