[jfr t., eng. o. fr. resalutation; av lat. resalutatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till resalutare (se RESALUTERA)]
(†) återgäldande av hälsning, hälsning tillbaka; särsk. om uppvaktning hos ett riksdagsstånd, utförd av deputation från ett annat stånd i syfte att återgälda en uppvaktning. RP 1: 149(1629). Derpå afträdde Borgareståndetz deputerade till Prästerskapet, kommandes strax tillbaka med notification, att Prästeståndet nu strax komma effter att giöra sin resolutation. 1BorgP 231(1713). —
