RESEKERA re1seke4ra l. res1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr RESEKTION.
Ordformer
(recessera 1920. resekera (resec-) 1866 osv.)
Etymologi
[jfr t. resezieren, eng. resect, fr. réséquer; av lat. resecare, skära av l. bort, av re-, tillbaka, åter, äv. betecknande upphävande l. förstörelse: av l. bort o. d. (se RE-), o. secare, skära (se SEKANT). — Jfr DISSEKERA]
kir. gm operativt ingrepp skära (l. såga o. d.) av l. bort (ngt); särsk. i fråga om av- l. bortskärning osv. av en del av ett organ med åtföljande förenande av de kvarvarande delarna av det opererade organet; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk anv.: som undergått resektion. UpsLäkF 1866—67, s. 398. Tydlig skrapning (hördes) vid alla rörelser i leden, antagligen derför att de resecerade benen ej voro noggrant afrundade. Wide MedGymn. 357(1896). Det revbensparti, som skall reseceras. LbKir. 1: 473(1920).
