RESEN rese4n, n.; best. -et; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. resen, eng. resene, fr. résène; av res- i lat. resina, harts, kåda (se RESIN), o. ändelsen -en (jfr METYLEN)]
(i fackspr.) om olika slag av sådana i hartser ingående ämnen som utmärkas av kemisk indifferens o. terpenliknande karaktär. KommentSvFarm. 191 (1902). HantvB I. 1: 90 (1934).
